Alla vill ha en bit av Håkan Hellström. På den halvtimme som skiljer dagens sjätte intervju från den sjunde har han fått i uppgift att signera fyrahundra skivomslag. Att halva stan rycker i honom ser dock inte ut att bekomma den 36-årige göteborgaren där han sitter i vit jeansjacka, jeans och ljusbruna mockaboots.
–Jag signerade 3000 albumomslag dagarna innan. Någonting i mig njuter av den processen. Det är härligt att få hålla skivan innan man skickar iväg den till någon. Det är lite som att sälja ett kreatur.
På onsdag, på dagen prick tio år efter att albumdebuten Känn ingen sorg för mig Göteborg skrev in honom i den svenska pophistorien, är det dags för Håkan Hellström att sjösätta en ny samling låtar. Texterna handlar inte längre om att vara full och ramla på stan men 2 steg från Paradise visar än en gång upp Hellström i sitt esse som textförfattare. Han dribblar ord, bygger meningar och tvistar runt sin egen axel. Håkan Hellström må skriva utifrån sig själv men allt han gör är för andra.
–Att väga varenda litet ord för att det ska rimma rätt – allt det gör jag för publiken. Om ingen gillar det man gör är det ju ingen idé att göra det. Jag vill ju inte besvära någon med min musik.
Är du medveten om ditt eget värde?
–Jag är 36 år – jag har älskat Herreys och Carola. Åren efter lyssnade jag på Mötley Crüe och Iron Maiden. Det är så det är med musik. Man ska inte hänga upp hela sitt liv på att man skulle betyda någonting.
Men du lyckas ju hela tiden få nya generationer av 17-åringar att stå längst framme vid scen.
–Ja, det är fantastiskt. Ålderskategorin längst fram har varit densamma hela tiden. De kanske har ärvt plattorna av sina äldre syskon.
Känner du något ansvar för din unga publik?
–Nej, det gör jag inte. Non smoking generation var jättearga för att jag röker på omslagsbilden men en cigarett är inte världens största grej i rocksammanhang. Jag tror att man stöter ifrån sig sådant som man inte vill ha. Det känns fånigt att ens gå in på det. Om man börjar dra ner på sig själv och börjar skriva texter för att uppfostra folk enligt någon slags moral förlorar man allt man bestod av från början. Folk lyssnar ju på en för att man är den man är.
I början av 00-talet startade Håkan Hellström den trend som gjorde att var och varannan popartist plötsligt stod på kö för att få sjunga allsång på Skansen. Istället för att förakta folklighet har Hellström omfamnat den. Han har hittills varit med i den tv-sända Allsången fem gånger.
–Jag blev glad när du använde ordet folklig. Jag ryggar inte tillbaka för det. Det känns grymt om man skulle kunna falla folk i smaken – att man går hem oss alla möjliga typer och människor.
Men du spelar inte den folkliga rollen fullt ut. Du släpper aldrig in någon på hemma hos-reportage i din, låt säga, sportstuga i fjällen?
–I början släppte jag in reportrar i mitt studentrum. Då var man bara glad att någon brydde sig. Idag har jag tjej och barn. Jag anpassar mig så att det ska fungera hemma. Men jag tycker inte om hemma hos-reportage från artister. ”Jaha här står jag och steker köttbullar”. Aldrig i livet att jag skulle göra det. Det sätter sig på musiken. Musiken ska ha kraft nog att kunna tala för sig. Man ska inte behöva stå och steka köttbullar.
