Elin Woods visste hur man använder en golfklubba. Det låg också något värdigt i Lena Philipssons ord om den senaste makens otrohet: ”Han bröt sitt äktenskapslöfte”.
Inget utsuddande av ansvar, ingen falsk försonlighet. Den som förnedrats bestämmer sina känslor.
Den förnedrade har rätt till sin irrationella reaktion. Det finns inget vackert i bedrägeriet mot en medmänniska.
Den insikten ger också Lennart Hagerfors nya roman ”Vägen till Khumbu” dess modus. Huvudpersonen upptäcker att hans fru och hans bästa vän haft en affär i ett år. Då hjälper inga samtal, inga vädjanden. Den bedragne åker till Nepal för att vandra i bergen.
Det finns inget skäl till valet. Huvudpersonen har inte visat någon längtan att bestiga berg. Men han har alltid känt sig som om han stod utanför mänskliga och sociala sammanhang. Det fanns världen, och det fanns han. Kanske spelar den upplevelsen in i beslutet?
Lennart Hagerfors ger inga svar, han låter oss bara följa sin huvudperson i växelvisa avsnitt som bildar två skilda berättelser. Den ena handlar om vandringen, den andra om berättarens liv åren dessförinnan. Men det finns inget nödvändigt band mellan berättelserna. De bildar sina egna, slutna universum. Så värnar den bedragne mannen sin upplevelse och sitt beslut, sin egen obegriplighet.
Hans berättelse präglas både av vackert trots och av en kärv saklighet. Vi får detaljerade redogörelser för de dagliga rutinerna i vandrandet, likt en saklig besvärjelse av det givna.
Vi får också skimrande intryck av de människor som mannen möter på sin väg. Det är ett engelskt par, kvinnan en radikal rationalist och hennes man som vill förmedla sin upplevelse av tillvarons gåtfulla sammanhang till henne, en upplevelse som fick sin tydliga kontur vid ett tidigare besök i Himalaya. Och en amerikansk kvinna, som utövar en säregen lockelse på mannen fast han till en början brutalt avvisar allt umgänge med andra människor.
Lennart Hagerfors har skrivit en gripande och inkännande roman om en människa som värnar sin egen reaktion, rätten att själv bestämma förhållningssätt inför bedrägeriet. Vi får se hur en ny insikt, och ett nytt hopp, sakta tar form genom mannens möten med de andra människorna på vandringen. Det är en vacker hyllning till den oförutsedda reaktionen.





