Per Gessle läser dessa sidor. Ett konkret bevis på detta är när undertecknad journalist blev kontaktad av honom när en intervju med den då 20-årige jubilaren Charie Karlsson-Urberg publicerades här. Han har downs syndrom och älskar musik. På fotot poserade han glatt med en gitarr.

Per Gessle ville ha Charlies adress för att skicka över en gåva på hans födelsedag. Charlie Karlsson-Urberg fick ett stort paket med hur mycket musik som helst och blev så glad över detta att han grät.

–Jag gillade Charlie på något sätt. Hoppas han mår bra!

Per Gessle växte upp i Halmstad som yngst i en syskonskara om tre. Hans mamma var hemmafru och det faktum att både hans pappa och farfar varit rörläggare har gått igen i ett av hans val av artistnamn: Son of a Plumber.

Skolan tyckte han var vederstygglig.

–Jag passade aldrig in. Jag blev räddad av The Monkees’ I’m a believer och John Lennons lugg på Rubber Soul-omslaget.

Lumpen? Skulle inte tro det:

–Jag klär inte i grönt.

Istället blev det brakgenombrott med gruppen Gyllene Tider och deras Flickorna på TV2. En hårt blonderad Gessle sjöng i Måndagsbörsen och flickorna tjöt och gör det väl än. Nu tillsammans med sina avkommor. Eller, rasslar lite lagom stillsamt med bijouterierna, kanske. Per Gessle är en still going hitmaskin med evigt nya samarbetspartners.

–Jag är mer en regissörstyp än en regelrätt musiker när jag jobbar. Jag har huvudet fullt av idéer men behöver partners som kan saker och ting bättre än jag. Spela och sjunga till exempel. Jag är ganska duktig på att motivera och att engagera har jag märkt. Jag har många gånger fått höra att jag lockat fram nya sidor hos folk. Då blir jag väldigt glad, säger mannen som beskriver sin egen röst som ”småkul” och sin låtskrivarförmåga som ”okej, men jag kan bli bättre”.

Samarbetet med Marie Fredriksson i Roxette ligger på is, men kan mycket väl komma att tinas upp.

–Jag hoppas att vi kan hitta på några nya hyss någon gång. Marie och jag har oftast kul ihop, säger Per Gessle som hyser mest fruktan i livet för ormar och Yes live-plattor.

Att i flera decennier varit svensk superkändis har han inga problem att hantera:

–Jag har blivit ganska bra på att hålla mig undan, så för mig innebär det bara fördelar.

På sitt senaste album, Party Crasher, fullföljer Per Gessle utforskandet av sitt låtskriveri i rakt nedstigande led från Mazarin som kom 2003. Han fullkomligt älskar det.

–Jag har aldrig brytt mig om att ha långa planer, jag tar en sak i sänder. Det kommer säkert fler dur- och moll-ackord från mig i framtiden också. Men har jag inte kul på jobbet så slutar jag så klart.

Vilket han naturligtvis kan göra vilken dag han vill om lusten avtar. Per Gessle har spelat ihop en smärre förmögenhet. Pengar kommenterar han kortfattat:

–De betyder mindre när man har mer.

I födelsedagspresent önskar han sig en glad dag. Kanske vankas favoritmaten som är italiensk, till detta dricker han gärna ”sexiga” italienska viner.

–Och jag vill redan nu passa på att tacka för alla gratulationer och för all support genom min långa karriär. Jag hade inte klarat av det ensam.

Per Gessles största inspiratörer i livet är hans fru, John Lennon, David Bowie, Salvador Dali, Andy Warhol och David Hockney. I den ordningen.

Han listar också livets höjdpunkter:

–Den distade gitarren i introt på Beatles Dizzy miss Lizzy. Att jag lyckades hitta min fru. Min sons födelse. Roxettes Amerika-ettor. Gyllene Tiders Ullevi-spelning. Frukosten i morse.

Slutligen: I dessa miljödiskussionens dagar bjuder Per Gessle på sitt fiffigaste miljötips, exklusivt för Svenska Dagbladets läsare:

–Åk inte taxi till skolan, barn!