Det glänser i det gamla Lund. Ett hus med mässingsfasad vänder sitt kikarsikte mot den mäktiga Domkyrkan. Det gyllene huset, med mässingsfasad och vridna volymer, är ritat av Carmen Izquierdo.

Hon var bara 30 år när hon orsakade en skräll i Arkitektursverige. En oetablerad spanjorska, som nyligen flyttat till Sverige, vann en stor arkitekttävling om ett nybygge i ett av landets känsligaste lägen.

Efter olika turer kunde hennes lundabyggnad invigas i november 2011. Och igår kväll belönades huset med Kasper Salin-priset.

Enligt juryn är byggnaden självständig samtidigt som den ”speglar en lyhördhet för omgivningen”. Det är ett hus med tydlig egen identitet, men ett hus som gärna vill tala med sin omgivning.

Själv säger Carmen Izquierdo att hon ville lägga till en ny årsring i Lunds stadskärna. Huset skulle tillföra något helt nytt, men också anpassas till platsen.

–Volymen skulle anpassas i form och skala till omgivande byggnader, säger hon och tillägger att mässingsfasaden är ett nytt inslag i stadsbilden, men tänkt att samspela med omgivningens fasader från olika tider.

Hennes byggnad är infogad i en miljö med kullerstensgator och hus med uttryck från olika tider; här möts medeltid, 1700-tal och nationalromantik.

– Mässingsplåten fungerar väldigt bra med Domkyrkans sandsten, medeltidens röda tegel och 1900-talets mörka tegel.

Byggnaden har naturligtvis inte varit okontroversiell. Att skapa något nytt på den här platsen, mitt i det gamla Lund, har kort sagt inneburit svåra förutsättningar.

Samtidigt har Lund en tradition av djärva nybyggen som inordnar sig i den gamla stadens skala. På så sätt är Carmen Izquierdos hus besläktat med bland annat stadens tuffa 70-talsbibliotek och konsthallen från 1950- talet.

När Domkyrkorådet utlyste sin arkitekttävling 2003 var tanken att ett nytt hus skulle avlasta Domkyrkan som lockar mängder av turister.

I många europeiska länder bygger man så kallade visitors centers invid sina stora katedraler, och den nya byggnaden i Lund skulle bli ett sådant besökscentrum med bland annat turistbyrå, kafé och toaletter.

Vägen från arkitekttävling till färdig byggnad har dock varit krokig. När spaden skulle sättas i marken var byggmarknaden överhettad, och ingen byggare var intresserad av att bygga. Projektet fick läggas på is. När det återupptogs ändrades innehållet – det färdiga huset innehåller till stor del kontor och mötesrum för församlingen, även om här också finns plats för tillfälliga besökare.

Huvudentrén, med sitt fritt hängande skärmtak, är enligt Kasper Salin-juryn ”starkt och självständigt formad som aldrig tidigare i Sverige”. Kanske är huset guds gåva till lundaborna? Huset har i alla fall gett Lund två arkitekturpris på kort tid – häromveckan fick Domkyrkoforum Skånes arkitekturpris, och nu blir det alltså en Kasper Salin-plakett att fästa på fasaden.

Samtidigt har en ensam ung kvinna erövrat Sveriges tyngsta arkitekturpris. Kasper Salin-priset delades ut första gången 1962, och gick då till Sigurd Lewerentz tegelkyrka i Björkhagen. Därefter har priset gått till allt från t-banestationer till museer och bostäder. Men priset har till stor del varit en manlig angelägenhet – detta är första gången som juryn fastnat för en byggnad där en ensam kvinna står som ansvarig arkitekt.

Domkyrkoforum med sitt fritt hängande skärmtak, som ger dramatiska utblickar mot himlen.

Fasaden är klädd i mässing, och en stor fönsterkåpa sticker fram mot Domkyrkan. Interiören, med betong från golv till tak, är mer asketisk.