Något av det mest påfallande i gutamålet är rikedomen på diftonger, både formärvda diftonger och sådana som utvecklats ur gamla långa vokaler som diftongerats. Gammalt långt a som i nästan hela det svenska språkområdet blivit å kvarstår i gotländskan som a-ljud.
Exempel på gamla diftonger: dail "del", sainä "sena", raint "rent"; kaupä "köpa", haugä "höga".

Exempel på nya diftonger: äi "i", säin "sina"; äut "ute", däu "du"; tåu "tog", skåulå "skolan", ståurä "stora", kåukäd "kokade"; grötiå "gryta".

Exempel på bevarat gammalt långt a: da "då", gard´n "gården", gra "grå", far "får" (av få), pa "på", fran "från".

Värt att lägga märke till är också den gamla formen för andra personen singularis i presens av verbet vara, som här heter jäst - jäst däu int räddar "är du inte rädd" (äst du inte rädder). I fornsvenskan liksom i äldre nysvenska fanns motsvarande form exexempelvis i bönen Fader Vår i Gustav Vasas bibel 1541: Fadher wår som äst i himmelen... Matt 6:7-15.