På söndag är det åter dags. Då avgörs vilka filmer, skådespelare och regissörer som skriver in sig i filmhistorien. Inget erkännande smäller högre än en Academy award och att ta emot Oscarsstatyetten är något som de flesta filmmakare drömmer om.

Vad är det då som krävs för att nå dit? Kate Winslet är nominerad för sin insats i The reader och om hennes eget resonemang från komediserien Extras stämmer är hennes chanser bättre än någonsin.

”Schindler’s jävla list. Pianisten. Hela röven full av Oscars”, förklarar hon när hon får en komplimang för att hon sprider budskapet om Förintelsens ohygglighet genom den film hon i Extras är i färd med att spela in.

Kate Winslet, som i sitt gästspel gör en extremt självcentrerad variant av sig själv, säger utan att skämmas att hon valt rollen av helt andra anledningar.

”Jag gör det för att jag har märkt att om man gör en film om Förintelsen är man garanterad en Oscar.”

Nu är den riktiga Kate Winslet nominerad för sjätte gången och i år sitter hon med trumf på hand. I The reader spelar hon nämligen en kvinna med ett förflutet som vakt vid ett koncentrationsläger under andra världskriget. Med tanke på det och att hon redan tagit emot flera prestigefyllda priser för rollen vore det en skräll om hon inte vinner.

I kategorin för bästa kvinnliga huvudroll återfinns även Angelina Jolie, som också har berört Oscarsgalan i fiktionens form. Den rollfigur som hon nominerats för, Christine Collins i Changeling, lyssnar i en scen på en radioutsändning från 1935 års gala, där It happened one night till hennes stora glädje får priset för bästa film.

Det dröjde till 1953 innan galan började sändas på amerikansk tv och idag sprids bilderna från Kodak theatre i Hollywood till tv-kanaler och tidningar världen över. Den här gången hoppas producenterna på att just Angelina Jolie och hennes partner Brad Pitt ska sprida så mycket stjärnglans att förra årets rekordlåga tittarsiffror glöms bort.

Brad Pitt kan själv vinna en Oscar för bästa manliga huvudroll i trettonfaldigt nominerade Benjamin Buttons otroliga liv, men frågan är om inte den manliga birollskategorin är mer intressant. Många spår att den framlidne Heath Ledger kommer att tilldelas priset postumt för sin insats som Jokern i Batmanfilmen The dark knight och om man ska tro Robert Downey Jr:s teori i komedin Tropic thunder så är spelet redan klart. Heath Ledger följer nämligen uppmaningen från Robert Downey Jr:s rollfigur, den Oscarsbelönade skådespelaren Kirk Lazarus, att välja en karaktär med tvivelaktigt förstånd som ändå inte är helt bakom flötet.

”Spela aldrig helt efterbliven”, säger Kirk Lazarus till Ben Stillers rollfigur Tugg Speedman, vars skådespelarkarriär är på väg utför.

Med exempel som Dustin Hoffman i Rain man, Tom Hanks i Forrest Gump och Peter Sellers i Välkommen Mr Chance styrker Kirk Lazarus sin tes: för att vinna en Oscar ska du välja en rollfigur som är lite lagom förståndshandikappad, det gäller att inte överdriva. Tugg Speedman följer rådet när han tvingas göra en teateruppsättning av den undermåliga filmen Simple Jack för den vietnamesiska knarkmaffia som tagit honom till fånga. Han rör åskådarna till tårar och får till slut en Oscarsstatyett av pinnar från ett barn.

När Robert Downey Jr nu har chansen att ta hem en Oscar för sin roll i Tropic thunder har han redan viss erfarenhet av ceremonin. 1992 tog han emot priset i filmen Chaplin. Hans porträtt av den legendariske skådespelaren ledde visserligen inte till någon riktig Oscar, men väl en nominering.

I den bitterljuva komedin California suite från 1978 blev utfallet det omvända. Maggie Smith spelar en blaserad skådespelare som efter åtta år av Shakespearedrottningar och Pinterhjältinnor på National Theatre i London nomineras till en Oscar för sin insats i en fånig komedi.

Tittarna får aldrig se själva galan, bara en scen när hon och hennes partner, som spelas av Michael Caine, står på röda mattan. Att hon inte får något pris blir smärtsamt tydligt ändå men på den riktiga Oscarsgalan gick Maggie Smith hem som en vinnare.

I filmen sitter hennes rollfigur på hotellrummet några timmar före den stora kvällen och spekulerar om sina chanser, trots sitt högfärdiga förakt mot galan. Hon förklarar för sin man att hon inte har juryns känslor på sin sida.

”Man måste ha en känslomässig anledning för att de ska rösta på en. En hyfsad skådespelare kan få till det, men en döende man skulle ha gjort susen. Kan du tänka dig att bli dödssjuk för min skull, älskling?”