Betyg: 3 av 6

Svensk-peruanska Gringa börjar som en tillbakablick där den fattige indianske Manuel kräver att få bikta sig för en präst på bussen på väg tillbaka till hembyn. Vi förstår att det inte gått så bra för honom i Cuzco, staden där han sökt lyckan.

Det finns bara tre sätt att ta sig ur fattigdomen enligt Manuel: med båt, med flyg eller med en gringa, det vill säga en europeisk eller amerikansk kvinna. Och just i Cuzco kryllar det av gringas som är där för att se på resterna av det gamla Inkariket. Försedd med skyddsänglar och klädd som en Midnight cowboy (även Gringas ledmotiv påminner om Everybody is talking från den filmen) börjar Manuel ragga blonda kvinnor på stadens torg Plaza de Armas. Till en början går han på alla nitar en nybörjare kan göra tills han möter Gunilla Röörs svenska Lena och lyckan ser ut att vända.

Vi i publiken anar däremot tidigt, genom de många telefonsamtal Lena för med Sverige, att det är mer än kärlek hon är ute efter. Gringa har en fin grundstory och goda huvudrollsinnehavare, även de övernaturliga inslagen fungerar väl – men det märks att det är en lågbudgetfilm inte minst på den dåliga bildkvaliteten och även på det påklistrade slutet som tar udden av historien. Det gör inte Midnight cowboy som även den börjar och slutar på en buss.