ATEN Natten till den 13 februari i år vandaliserades och brändes ett stort antal byggnader i centrala Aten, bland dem den kulturmärkta Attikonbyggnaden, där två av stadens äldsta och mest populära biografer låg. Morgonen efter grät människor öppet framför byggnaden. Många minnen kopplades till filmer de sett där under årens lopp.

Men det är inte bara upplopp och förstörelse som hotar kulturlivet, utan också vad den utdragna ekonomiska krisen gör med människorna.

–Vi befinner oss mitt i en kollektiv depression säger regissören Vangelis Theodoropoulossom sedan 15 år tillbaka driver teatern Neos Kosmos i centrala Aten.

Theodoropoulos lägger en stor del av skulden på politikerna:

–Alla politiska partier har svikit oss i ett samhälle där en övergripande kulturpolitik saknas och där kulturministrar kommer och går i olika regeringssammansättningar.

På sin teater försöker han få publiken att glömma vardagens problem.

–Det är en balansgång att inte bara se till den ekonomiska vinsten utan också att producera högklassig underhållning. Jag kan inte längre ta risker med smala pjäser. Men jag måste fortsätta, vi måste komma igenom krisen med förståndet i behåll. Kulturen är livsviktig.

Trots krisen har få teatrar stängt, berättar han. Istället har paradoxalt nog fler öppnat det sista året. Han tror att det har att göra med att teater är ett folknöje i Grekland, inte finkultur för en liten grupp.

Varje sommar turnerar grekiska teatersällskap runt om i landet till antika och moderna friluftsscener. I år var Aristofanes komedier särskilt populära, eftersom texterna påminner om dagens problem. Theodoropoulos valde själv att sätta upp ”Parlamentskvinnorna”, som gav honom möjlighet att anknyta till dagens politiska händelser. Trots att pjäsen var en publiksuccé blev det ingen vinst, då han var tvungen att sänka biljettpriserna.

För att teatern ska kunna överleva samproducerar han pjäser med andra teatergrupper som hyr in sig på hans tre scener. Många tvingas också arbeta utan betalning: han uppskattar att 80 procent av de unga skådespelarna i Grekland arbetar mer eller mindre gratis.

–Våra skulder är skyhöga, jag tar inte ut någon lön här, men jag kommer också att undervisa dagtid på en privat teaterskola för att få in pengar.

Krisen påverkar också innehållet i kulturutbudet. Det har redan producerats flera filmer som behandlar Grekland mitt i krisen. Den kände regissören Theo Angelopoulos som omkom i en olycka när han var mitt uppe i arbetet med sin nya film tog upp just strejker, demonstrationer, fattigdom, invandrarhat och det kaos grekerna upplever i vardagen.

Unga, oberoende filmskapare försöker nu hitta nya uttryckssätt i sina filmer som de hoppas ska röna internationellt intresse.

Kosta Papadopoulos och hans fru Anastasia Lambria, som har drivit förlaget Potamos i snart 20 år ger ut ett 30-tal böcker om året, främst inom kultur, konst och modern historia.

Vid den här tiden på året är de vanligtvis mitt uppe i förberedelserna och beställningarna för de mer påkostade julutgåvorna som representerar en stor del av årets inkomster. Men i år ger de inte ut någonting, eftersom ”det inte kommer att bli någon julhandel alls i affärerna i år”.

–Alla grekiska bokförlag är konkursmässiga idag. Kunderna har inte råd att köpa böcker, hävdar Kosta Papadopoulos.

Den legendariska bokhandeln Eleftheroudakis som grundades 1898 har under det senaste året tvingats stänga nästan alla sina filialer och av den forna femvåningsbutiken i centrum finns nu bara en liten hörnbutik kvar. Alla förlag accepterar bara förskottsbetalningar innan de distribuerar böcker till handlarna, konstaterar Kosta Papadopoulos.

Det mest märkbara för besökare till Grekland är effekterna av personalnedskärningar inom museer och på arkeologiska platser. Sommaren 2012 möttes många upprörda turister av stängda utgrävningsplatser och arkeologiska museer med begränsade öppettider. Arkeologer, vakter och museitjänstemän är statligt anställda, en sektor som drabbats hårdast av uppsägningar.

Det stora privata Benakimuseet och dess filialer har till skillnad från bokförlagen alltid erhållit statsbidrag. Deras samlingar utgör grundpelarna till det moderna Greklands kulturarv och det håller nu på att kollapsa under det ekonomiska trycket med svikande publiksiffror.

Genom att kraftigt begränsa öppettiderna försöker man hindra att fler måste avskedas. Museets fotoarkiv innehåller ovärderliga skatter som skildrar Greklands historia från fotografins begynnelse på 1800-talet.

Aliki Tsirigalou som förestår fotoarkivet på Benakimuseet berättar att personalstyrkan på hennes avdelning minskats från åtta personer till fem.

–Efter en lönesänkning på 20 procent förra året, fick vi precis en ny sänkning med 20 procent mot att vi endast arbetar fyra dagar i veckan. Vi känner oss dock lyckligt lottade. Trots att våra löner betalades ut en vecka för sent denna månad är det bättre än för chefen för fotomuseet i Thessaloniki som inte fått betalt på tre månader.