Svallvågorna efter Günter Grass Israel-kritiska dikt har nått Sveriges kust. I Göteborgs-Posten rentvår litteraturvetaren Tomas Forser den tyske Nobelpristagaren från alla misstankar om antisemitism och sluter upp för en yttrandefrihetens förkämpe. I Dagens Nyheter försvarar Thomas Steinfeld, kulturredaktör för Süddeutsche Zeitung, sitt eget beslut att publicera texten, som både New York Times och Die Zeit inte ville ta i med tång. Det fanns ingen på redaktionen som ville gå ut offentligt i efterhand och försvara tilltaget, skriver Die Zeit-redaktionen.

Inget konstigt alls. Det tabu som Grass tror sig bryta emot finns nämligen inte. Föreställningen om ett israeliskt preventivslag kritiseras över hela världen, senast av USA:s utrikesminister. Problemet är hur de till formen orimmade rader med godtyckligt radfall lyckas väcka mörka associationer: Israel påstås vilja ”tillintetgöra” (auslöschen) Iran, Grass har tigit hittills på grund av sin egen ”härkomst” (Herkunft), historiens fotnoter (Fußnoten) som kommer att finnas kvar efter ett israeliskt preventivslag är lånade från ett judiskt tal om Kristallnatten, och när han besvarar kritikstormen efteråt talar han om ”likriktningen” (Gleichschaltung) av opinionen.

Det är Israel som planerar en förintelse, det är Grass som är offer för sin härkomst, få av oss kommer att överleva den stundande förintelsen, och kritiken mot honom beskriver han med samma ord som nazisterna uppfann 1933 för sin lagstiftning om total kontroll av meningsmotståndare, andra partier och tryckfriheten (Erstes Gleichschaltungsgesetz).

Offren har blivit förövaren, och förövarens ord beskriver nu offren. Det är subtilt gjort, men samtidigt motbjudande, och gör det till en dikt utan rim och reson.