Greene hade då omnämnts som kandidat sedan slutet av 40-talet och hunnit publicera några av sina mest uppmärksammade romaner, som Brighton Rock, Den stillsamme amerikanen och Vår man i Havanna.

År 1960 kom Utbränd, förlagd till en spetälskekoloni i Kongo. Just den boken föll dock inte Akademiens ständiga sekreterare i smaken. Anders Österling skrev i protokollet att Greene ”framstår som en fullt värdig kandidat, men icke just på grund av det senaste verket, utan med hänsyn till hans kraftfulla insats som helhet”.

Fullt värdig, men alltid passerad av andra.

Det ryktas att Greene var mycket nära att få priset även 1974, men då gick utmärkelsen istället till svenskarna Eyvind Johnson och Harry Martinson, och det har spekulerats att han vid det tillfället hindrades av ledamoten Artur Lundkvist, som i en intervju 1980 förklarade att Greenes ”betydande produktion låg för långt tillbaka i tiden”.

Trea på Akademiens lista år 1961 var danskan Karen Blixen, som också var kandidat under många år, utan att nå ända fram.

På listan fanns även J R R Tolkien, vars trilogi Sagan om ringen sågas av Österling - ”resultatet har dock icke i något avseende blivit diktning av högsta klass”.

Tidigare avslöjanden ur Nobelarkivet:

LÄS OCKSÅ: Hård kamp om Perse

LÄS OCKSÅ: Engelsk forskare bidrog starkt till Pasternaks pris

LÄS OCKSÅ: Doktor Zjivago fick Akademien att svänga