Svetsworkshops, cykelbyggarverkstad, konstnärsateljé och klubbar. Victor Marx räknar upp de verksamheter som kommit igång under det år som gått sedan föreningen Kulturkampanjen ­öppnade upp sitt egenbyggda ­containerhus Cyklopen. Föreningen äger själva huset, men ­arrenderar marken vid Högdals­toppens fot av Stockholms stad.

Målet med Kulturkampanjens verksamhet var ett hus för oberoende kulturutövande, varför föreningen inte tar emot statliga ­eller kommunala bidrag. Men ­sedan några månader har man en ny granne i en villa på andra ­sidan motorvägen som inte är lika förtjust i verksamheten.

–Grannarna säger att de blivit störda av våra arrangemang på massa olika sätt. Att folk står vid busstationen vid deras hus, ljud från klubbar, konserter och klotter på vårt hus. De har också klagat på planket vi byggt upp för att skydda dem mot ljud. Därför har exploateringskontoret kommit hit för att dra upp riktlinjer för fester, men också för den graffiti som målats på bullerplanket.

Britta Eliasson, projektledare på exploateringskontoret i Stockholms stad ledde mötet mellan Kulturkampanjen och deras granne för några veckor sedan. Vid ­besöket uppmanades föreningen att ta bort planket, eftersom det saknar bygglov och dessutom ligger utanför den arrenderade marken. Men också på grund av att Kulturkampanjen låtit besökare måla graffiti på planket. Det har aktualiserat debatten om stadens graffitipolitik, rådande nolltolerans, förbud mot lagliga graffitiväggar och graffitiförbud för verksamheter med kommunalt stöd.

–Staden tror inte på lagliga klotterplank. Det är en väldigt politisk fråga, så jag hade gjort tjänstefel om jag inte uppmanat dem att ta bort det. Även om Kulturkampanjen inte tar emot bidrag, säger Britta Eliasson.

Hon vill inte kommentera vad hon själv tycker om verksam­heten på Cyklopen, men agerar gärna medlare mellan föreningen och grannen.

Enligt markkontraktet förbinder sig Kulturkampanjen till att ”hålla området i städat och vårdat skick” och ”nyttja området så att minsta möjliga olägenhet orsakas grannar och övrig omgivning”. Britta Eliasson säger att grannens störda nattsömn är oacceptabel.

Graden av störning bygger på grannens klagomål och någon bullermätning har ännu inte gjorts. Men efter mötet mellan parterna krävde grannen att ­Kulturkampanjen stänger klockan 23, med undantag för en månatlig och i förväg anmäld fest som får pågå till klockan 03.

–Vi har störts av musik, men mest av allmänt spring, säger en av de boende i grannhuset.

Om Cyklopen håller sig till de regler exploateringskontoret slagit fast är grannarna dock nöjda.

Föreningen måste alltså enligt exploateringskontoret rätta sig ­efter grannens önskemål, men Victor Marx är kritisk till bedömningsgrunderna.

–Vi bedömer att grannens hus, som ligger 150 meter bort, inte störs så mycket av ljud, men exploateringskontoret har valt att gå helt på deras linje utan att egentligen ha några bevis.

Dessutom kräver staden att Kulturkampanjen sanerar klotter på husfasaden, delvis för att grannarna ”tyckt det sett dåligt ut”. Victor Marx hade hellre använt saneringspengarna till att skaffa toalett, värmepanna eller vindkraftverk till det än så länge primitivt utrustade kulturhuset.

–Vi tycker det är konstigt att en viss estetik är förbjuden. Vi byggde huset för att vara fristående. Dåtidens politiker i Stadshuset anmodade oss den här tomten för att vi skulle vara ostörda och det har tagit tre, fyra år att bygga huset. Därför är det bittert att bli reglerade på det här sättet.