Evert Taube var under sin livstid en rubrikernas man och det tyckte han om. Även efter sin död har det stått strider kring honom, och det skulle han säkert ha burit med fattning.

En tidigare konflikt stod mellan de två föreningarna Evert Taubesällskapet och Sällskapet Astri och Evert Taubes vänner, som numera är sammanslagna. Då diskuterades sådant som vilken plats i Stockholm som borde uppkallas efter honom eller hur ett minnesmärke borde se ut.

Men den nu aktuella konflikten skulle säkert ha förvånat Evert Taube. Man kan inte vara nog försiktig i valet av sina föräldrar, säger ett känt citat, och detsamma gäller val av födelseort. Evert Taube föddes i Göteborg men dog i Stockholm, därför att han valde att bosätta sig där.

Evert Taube skrev aldrig någon sång som börjar: ”Se hur hela Hisingen står i lågor!” Hans hemmahamn på västkusten var inte Göteborg. Det var det bohuslänska havsbandet där sådana personer som Maj på Malö och handelsman Flink hörde hemma. Vattnet var hans element, oavsett salthalt, och han skrev lika gärna om den bräckta miljön i Östersjön som de stora oceanerna.

Helst borde förstås ett Evert Taube-museum ligga i Ligurien eller vid Rio de la Plata. Och det borde drivas av eldsjälar som i första hand bryr sig om författaren, tonsättaren och konstnären Evert Taube, inte turistmag- neten.

Ingen kan hindra varje plats som nämnts av Evert Taube att bygga sitt eget museum, om invånarna vill. Men kanske bör det inte vara en kommunal angelägenhet alls? Under alla förhållanden får Madeleine Sjöstedt (FP) svårt att tacka nej, när Roger Mogert (S) under ett valår bjuder upp till tango.