I år är det 30 år ­sedan Elvis Presley dog och jubileerna kommer att dugga tätt ju mer vi närmar oss hans dödsdag i augusti. Men Elvisåret inleds med att ett gäng utvecklingsstörda sätter upp en Elvismusikal på Cirkus.

Vi beger oss till Hälsingland nästan samma dag Elvis Aaron Presley (8/1 1935–16/8 1977) skulle ha fyllt 72.

– Hej, det är jag som är Elvis.

Vi hinner inte ens innanför dörrarna på Folkets hus i Hudiksvall innan huvudrollsinnehavaren Toralf Nilsson presenterar sig och berättar vem som är bra i föreställningen. Och hela denna dag med Glada Hudikteatern under deras förberedelser inför uppsättningen i Stockholm präglas av samma direkthet och entusiasm över att få spela teater.

”Vad heter du?”, ”Vilken snygg tröja!”, ”Vad gör du här?”, ”Visst sjöng jag bra?”. Frågorna är uppriktiga och självklara, de som just agerat färdigt vill omedelbart veta vad deras kompisar tycker, så snacket utanför pågår lika aktivt som det på scenen.

Ibland måste skådespelare som ska upp på scenen eftersökas i lokalen eller via mobiltelefon. För den som tittar på verkar det osannolikt att han ska få ihop före­ställningen till premiären den 25 januari. Men regissören och verksamhets­ledaren Pär Johansson är ett ­under av tålamod och tar allt med ro.

– De är mer fokuserade på föreställningen än vi normalstörda, de lever här och nu, så därför blir allt annat oviktigt för dem just då. På så sätt kommer de alltid i tid och vet var de ska vara och vad de ska göra bakom scenen också.

Idén till Glada Hudikteatern föddes 1996 på en vedbacke i Hälsingeskogen.

– Jag jobbade på ett dagcenter i en vedklyvargrupp med utvecklingsstörda. Min största dröm hade alltid varit att få spela teater eller bli fotbollsproffs. När jag började jobba med de här människorna såg jag direkt chansen att få spela teater. Jag såg också omedelbart vilken potential de hade eftersom de är så bra på att leva i nuet och inte är rädda för att göra bort sig. Perfekta skådespelare helt enkelt, säger Pär Johansson.

Men starten var inte lika enkel som den låter. Skepsis, misstro och negativa reaktioner vän­tade. Men tillsamman med Olle Hillström fick Pär Johansson till sist igenom sin idé.

– Till vår första föreställning sålde vi 24 biljetter och så fick vi ge bort resterande 376. Ingen ville komma för de var rädda för att skratta åt de handikappade. Min ambition har från första början varit att skratta med dem och visa vilka kvaliteter de har. Man har alltid tränat handikappade i sådant de inte kan för att de ska bli så normala som möjligt. Det är helt galet.

– Vi slutade att träna dem på det som de ändå aldrig kan lära sig. Vi gav till exempel en kille som försökt lära sig knyta skorna i 15 år kardborreband istället. ”Äntligen”, sa han. Jag såg hur de växte. All modern psykologi säger att får vi vara duktiga på något så växer vi. Det är det som ger resultat nu, säger Pär Johansson.

Från att ha haft 400 besökare på sin första uppsättning hade Glada Hudikteatern 15120 på Elvis-föreställningen när den spelades i Hudiksvall 2005. Närmast hundraprocentig beläggning i en stad där det bor 15 372.

Huvudrollsinnehavaren Toralf Nilsson är en av veteranerna i ensemblen och har varit med i alla tio år teatern existerat.

Hans stolthet över att få spela idolen Elvis Presley går inte att ta miste på. Och efter att ha sjungit sitt paradnummer Don‘t be cruel två gånger kommer han omedelbart fram till oss och undrar vad vi tyckte.

– Visst var jag bra? Alla i gruppen är bra, jag är så oerhört glad att få vara med här, tänk att vi ska få resa till Stockholm och spela, säger Toralf Nilsson.

– Elvis var också på många sätt en missanpassad person för att han var annorlunda. Det är sensmoralen i pjäsen, att man kan ­lyckas trots att man är annor­lunda. Vi känner igen oss i det och det ger människor hopp. En lättförståelig kärlekshistoria ligger i grunden förstås, säger Pär Johansson.

Vad blir nästa steg?

– Vi hoppas på att kunna göra en Sverigeturné, det här är bara början på något stort.

Lite överraskande visar det sig också vara ett angeläget projekt för några av storföretagen också. Pär Johansson får runt ekonomin bland annat med hjälp av sponsorer. En av finansiärerna är till ­exempel telekomjätten Ericsson.

– Vi tycker att det här är ett så bra exempel på ledarskap oavsett vilken grupp det handlar om, att nå mål som först verkar omöjliga. Glada Hudikteatern är ett före­döme och vad de gör känner vi igen oss i, det finns flera paralleller till vår verksamhet, säger ­Henry Sténson, informationsdirektör på Ericsson.

Två fulla föreställningar har Ericsson köpt på Cirkus och i samarbetet ingår också att Pär Johansson föreläser och leder seminarier på Ericsson i Kista.

Ensemblens uttryck är kanske inte alltid så förfinat och professionellt, men i alla skratt och det totala kaos som råder under repetitionen vi just lämnat finns något mycket allvarligt och en tro på alla människors inneboende skaparkraft.

Glada Hudikteatern kommer att sätta avtryck i Kultursverige när de flyttar in med sina 14 föreställningar mellan Mamma Mia och Robert Wells.