Den gamla tramporgeln från 1895 rymmer högteknologi. Dofter, vibrationer, ljus, färger och ljud sätts igång när man spelar på instrumentet. Med The emotion organ förenar engelskan Amanda Steggell forskning i de fem sinnena med interaktiv installationskonst. Den mörklaga studion bidrar till att skapa stämning för alla som vill pröva på (ikväll kl 17–20, lördag 12–19).

Installationen är en del av det publika utbudet under Close Encounters, en pionjärverksamhet i Danshögskolans arbete för att utveckla konstnärlig forskning och kontaktnät. Som rektor Efva Lilja påpekar handlar det om att ge konstnärer tid och rum att fördjupa kunskapen om den egna processen, där konsten i sig är målet.

–Vanliga produktioner är ju inlemmade i en kommersiell struktur som omöjliggör fördjupning.

För Jin Xing (intervjuad här intill) är kroppen och dess identitet i ett föränderligt samhälle i fokus. Hennes solo The Closest – The Furthest framförs på lördag och söndag till det klassiska kinesiska stränginstrumentet Gu Qin.

–Som dansare förhåller jag mig till en ofantlig tradition som är mycket fysisk med exempelvis kung-fu. Men kopplingen till tanken om vem man är som individ genom kroppens uttryck har inte funnits tidigare. Så sent som 1994 var rockmusik och samtidsdans förbjudna att nämna i Kina. Nu talas det mycket om det ekonomiska undret. Jag är förstås glad över det, men märker att kulturen håller på att halka efter.

I helgen kan man även se norrmannen Per Roars A rehearsal for mortals, ett verk för tre dansare och två begravningsentreprenörer som undersöker passagen mellan liv och död. Det är andra delen i trilogin Life & Death och del av hans forskning på Kunsthøgskolen i Oslo.

–Jag intresserar mig för den orga­niska nedbrytningsprocessen. Vad är en kropp? Det är ett möte med frågorna om döden.

Nycirkuseleverna har arbetat med gästprofessorn Ana Sánchez-Colberg på temat relationen kropp–rymd. Kan ses ikväll.