O-baren,. söndag kväll. Rundpingisen är igång redan klockan åtta, och lockar ett gäng stammisar som aldrig missar en pingiskväll.
Foto: CATA PORTIN
Lördag kväll, Hornstulls Strand. Gustav Bendt, Jonas Kleerup och Andreas Tilliander trängs bakom skivspelarna på premiärkvällen av nya klubben ”En för alla – alla för en”. Konditoritårtorna från Markus Krunegårds 30-årskalas står fortfarande på bardisken och folk minglar glatt omkring bland de udda fåtöljerna sippandes på vin i Duralex-glas. Men bakom den tunga röda plyschgardinen mittemot garderobskön tas ingen notis om att dj:n nyss la på Italo Aeroplane 84-remixen av Sebastien Telliers Kilometer – här är allas koncentration riktad mot en liten vit pingisboll. Det är rundpingis och det är blodigt allvar. Stundtals i alla fall.
- Fan vad alla tar ens vin! utbrister David Prinya efter att ha åkt ut och försöker hitta sitt vinglas på det lilla sidobordet.
Runt Stiga-bordet samsas stammisen med den påhälsande utlandskompisen; här möts pingpong-esset med fulla glada som inte kan reglerna. Alla får vara med och de kassa behöver inte skämmas – de sorteras ändå bort av spelets hårda regler. Nicolas Sheard är från Melbourne och tycker pingis är ett utmärkt komplement till barhäng:
- Jag tillbringar väldigt mycket tid i barer och det kan bli lite repetitivt. Jag har varit på några barer där man kan spela pingis och det är alltid en hit. The Black Cat på Manhattan är en favorit.
Barpingishakens barpingishak är förstås Berlin-baren Dr Pong, där man kunnat spela tischtennis och dricka öl sedan slutet av 90-talet då amerikanen Oliver Miller öppnade stället. I Stockholm får gänget bakom Boulehallen och Ugglan anses vara barpingisens främsta företrädare. Redan på 90-talet kunde man spela pingis i Boulehallens lokaler på Närkesgatan på Södermalm, och när Conny C Lindström körde igång Musiksällskapet Ugglan i en del av Boulehallen kändes det självklart att installera ett pingisbord. Lika givet var pingisbordet när Conny tog över rodret på före detta Street och skapade Hornstulls Strand, allt medan Boulehallens nya ägare ordnar SM i rundpingis under namnet Dr Pong.
- På Strand har vi inte det så ordnat, inga tävlingar eller så, rundpingisen får leva sitt eget liv, säger Conny C Lindström. Orsaken till att det är så populärt tror jag ligger mycket i att det finns en nostalgiskt skimmer över rundpingisen – det var det man spelade på fritidsgården.
Conny vill också lyfta fram rundpingisens oslagbara förmåga att få främlingar att prata med varandra. Han har hört om par som träffats runt Ugglans pingisbord, vilket han inte tycker är konstigt - det blir lätt lite flirtig stämning och det finns plats för många att spela samtidigt.
- Jag har inga belägg för att rundpingis är något svenskt, men man kan ju säga så mycket att det passar väldigt bra in i vårt sociopolitiska arv. Det har ju nästan blivit en slags folkhemsvarning på rundpingis. Alla kan vara med och spela, bra som dåliga, alla får vara med. Det är en väldigt prestigelös sport.
Svenskt eller inte, rundpingis är något vi svenskar älskar att älska – till och med i modevärlden har det gjort entré. När Uniforms for the dedicated skulle presentera sin höst-vinter-kollektion för 2008 gjordes det med en video som visade en nervkittlande rundpingismatch i en övergiven, rå källarlokal, signerat reklambyrån Zooma. Även Morfar Ginko kör rundpingis på måndags- och tisdagskvällar, vilket de gjort sedan de öppnade för två år sen. Här fyller rundpingisen en viktig funktion för stammisar som vill göra något kul i början av veckan utan för den skull supa sig dyngraka:
- Vi fick idén att köra pingis på måndagar och tisdagar för det var helt dött de dagarna, säger ena ägaren Joanna Ray.
- Det blev succé direkt och nu har vi fullsmockat båda kvällarna. Det är ett bra alternativ till att gå ut, stammisarna kommer och käkar hamburgare, dricker en öl och lirar. På sommaren kör vi turneringar utomhus på måndagarna, annars är det rumpa för hela slanten med bäst av tre i finalen.
Söndag kväll, O-baren. Pingisbordet dominerar med lätthet den skumma lokalen, där rundpingisen redan är igång när vi anländer vid åttatiden. I ett hörn sitter stammisarna Johan Nordéus och Oscar Sandberg med varsin öl och väntar in den rätta stämningen med racketerna upplagda på bardisken. De är här varje söndagskväll de har möjlighet och ser det som den perfekta botemedlet för bakfylla - istället för att ”käka pasta till någon risig Beck-film” kommer de hit och glömmer bort ångesten inför att en ny vecka ska börja. Gänget runt pingisbordet just nu ger de inte mycket för:
- De spelar åt fel håll, och dessutom kör de prickar när det enda raka är att man åker ut direkt, säger Johan skoningslöst. Vi kommer att styra upp reglerna om ett litet tag.
- Samtidigt ska det inte bli för allvarligt. Man spelar ju för att det är kul, justerar Oscar Sandberg attityden. Men framåt nio-tio kommer det att vara så mycket folk att man måste åka ut direkt för att det inte ska dröja för länge till final.
Mycket riktigt. Någon timme senare har de första spelarna, som gick hit glatt ovetandes om pingpongmöjligheterna, fått sällskap av hårdnackade rundpingis-veteraner som aldrig skulle missa en söndagskväll på O-baren. Den lite tafatta men-gud-vad-kul-med-rundpingis-attityden har bytts ut mot tempo, briljans och fruktade servar, allt till ett soundtrack av gamla Primal Scream-dängor och 80-talsklassiker signerat brödra-dj-duon Love och Jakob Sjögren. Besvikelsen över att åka ut mildras av sportens åskådarkvalitet – det är nästan lika kul att stå vid baren och titta på som att spela själv. Den gamle klubbräven Gustaf Gelin hör också till skaran som ogärna missar en kväll på O-baren:
- Det är ju den enda motionen man får, haha. Det är toppen att det är på söndagar också ifall man ska upp tidigt på måndagen, för man behöver inte ens dricka öl för att ha kul. Den rafflande rundpingisen är ett fullgott substitut till alkohol.
