I torsdags visades Bananas i den svenska riksdagen, vilket ledde till att riksdagsmännen Mats Johansson (M) och Luciano Astudillo(s) uppmanar sina kollegor att stödja uppropet för att filmen ska kunna visas. Dole gör nämligen allt för att stoppa den. Fredrik Gertten tycker att uppställningen för filmen är fantastisk.

–Vi tar alltid yttrandefriheten för given. Nu kunde man sätta ord på vad yttrandefrihet är för någonting.

När filmen visades vid Los Angeles filmfestival i juni stämde Dole Fredrik Gertten, producenten Margarete Jangård och produktionsbolaget WG film i amerikansk domstol för förtal. Svenskarna har i sin tur stämt Dole för att man lidit ekonomisk skada på grund av Doles agerande. Den 26 oktober uttalar sig den amerikanska domstolen.

Fredrik Gertten är känd i Sverige för filmer som Blådårar 1 och 2 om Malmö FF och Gå på vatten om Öresundsbron. Internationellt har han rönt mer framgång med The socialist, the architect and the twisted tower om huset turning torso i Malmö och An ordinary family om en utblottad medelklassfamilj i Argentina. Det var också hans internationella kontakter och finansiärer som gjorde Bananas möjlig.

–Det var efter ett tips från en journalist som jag bestämde mig för att följa rättegången mot Dole 2007. Advokaten Juan Dominguez, som försvarar bananarbetarna, var den rätta personen att hänga upp en berättelse på. Det gick väldigt fort eftersom rättegången precis var på väg att börja, säger Fredrik Gertten.

Tvisten är inte över i och med Bananas. Dole har överklagat. De anklagar Dominguez för att ha fabricerat bevis och manipulerat vittnen. Både Dominguez och hans medadvokat Duane Miller har hoppat av från den juridiska processen för tillfället. I december meddelas om Dole får rätt. Men det är inget som stör Fredrik Gertten.

– Det är en process som pågått i tjugo år. Jämför med hur lång tid det tog att besegra tobaksindustrin och få det fastslaget att rökning ger cancer. Min film handlar inte om vem som ska vinna. Dominguez är en ganska extravagant figur. Doles förre vd David Delerenzo verkar å andra sidan mycket sympatisk. Jag vill att man bildar sig en egen uppfattning när man hör bananarbetarna berätta om sina liv i vittnesbåset.

Många har svårt att skilja mellan dokumentär och journalistik, tror Fredrik Gertten, och understryker att det inte är ett reportage han gjort utan att Bananas är hans berättelse och skildrar hans sympatier och känslor.

–Jag vet inte om filmen kan påverka utgången av processen. Kan den det, är det bra. Men det har inte heller varit mitt mål. Mitt mål har varit att nå in i folks hjärtan.

– Både min film och Erik Gandinis Videocracy berättar saker som alla redan vet. Det är det känslomässiga sättet att berätta dem på som får effekt.

Vilka bananer ska man köpa?

–Det tycker jag är upp till var och en att bestämma. Ska man producera bananer i stora mängder går det inte att framställa dem helt giftfritt. Var och en får dra sina egna slutsatser och de kommer att bli lika olika som alla individer är olika.

Just nu har Fredrik Gerttens svårt att tänka på vad han ska göra framöver.

–Jag har fullt upp med Bananas. Filmen har fått distribution i USA, Canada och Storbritannien men de kräver också att vi kommer och visar filmen på festivaler runt i världen.