När Minimarkets modevisning sätter igång riktas inte strålkastarna mot någon tunn tonårsmodell, utan en 47-årig kvinna med kurvig kropp. Rossy de Palma intar självsäkert catwalken och tar av sig den ena tunna morgonrocken efter den andra samtidigt som hon vant förför fotograferna.

Stjärnan är en sensuell komiker. Den karaktäristiska kranen har gett henne det uttjatade epitetet ”en levande Picasso”, men också lagt grunden för karriären.

–Min näsa var länge en sköld för mig. När människor koncentrerade sig på mitt utseende kunde jag växa inombords och utveckla mig själv som artist.

Som sångerska i niomannabandet Peor Impossible upptäcktes hon av Pedro Almodóvar i mitten av 80-talet. De tillhörde båda Madrids kulturkretsar och regissören kom fram efter en spelning och erbjöd henne rollen som sig själv i filmen Begärets lag.

–Alla kläder och smycken jag bar var en del av mitt liv. Pedro kunde rusa in mitt i sminket och domdera ”rör ingenting, hon ska sminka sig själv”.

Efter modevisningen på Berns hittas ingen champagne backstage. Rossy de Palma förflyttar sig till restaurangen och beställer in en cocacola istället. Två välklädda kvinnor i 50-årsåldern kan inte slita blicken från den levande Picasson som lugnt tittar tillbaka och ler. Rossy de Palmas kantiga utseende tar plats, men hennes framtoning är mjuk.

Skådespeleriet tog fart i och med filmen Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott där hon för första gången fick chans att agera som någon annan än sig själv. Rollen som den sovande oskulden som får orgasm blev genombrottet som skådespelerska, men också en språngbräda in i modebranschen där hon snabbt fick en särställning som alternativ modell. Designer som Thierry Mugler och Jean Paul Gaultier fick upp ögonen för kvinnan med det annorlunda utseendet och bjöd in henne att agera på catwalken.

–Jag tillför humor. Modebranschen är väldigt stel och den behöver något som är kul.

Rollen som modebranschens komiker fick hon bland annat spela i George Michaels Too Funky – musikvideo med catwalktema – och i Robert Altmans modefilm Prêt-à-Porter. Tjugo år senare är rollen fortfarande aktuell och den som Rossy de Palma idag spelar allt som oftast. Numera mest för modebranschen som aldrig tröttnar på kvinnan som ifrågasätter spelreglerna. Rossy de Palma trivs med rollen, men enligt henne själv är det framförallt journalister som ger den betydelse.

–Jag ser inte mig själv som en kvinna som står med plakat där det står rätten till estetisk frihet. Det finns ingen strategi bakom mitt utseende även om det tar plats. Jag hade blivit artist ändå.