Gossip girl bygger på Cecily von Ziegesars populära böcker om några tonåringar på en exklusiv privatskola på Manhattan. Från början var det tänkt att böckerna skulle bli film med Lindsay Lohan som Blair Waldorf, en roll som i tv-serien i stället görs av Leighton Meester (längst till höger). Serien är inte inköpt av någon svensk kanal ännu.
Sedan Sex and the city slog igenom i slutet av 1990-talet har amerikanska tv-serier fått fungera som ett slags termometer för landets idéer om könsroller och sex. Om Desperate housewives var ett Sex and the city för hemmafruar i förorten så har grabbserien Entourage etablerat sig som det första framgångsrika försöket att göra en manlig version av serien.
Den här tv-hösten har det vimlat av serier som marknadsför sig genom att de påstås skildra könsroller, sex och relationer på ett radikalt nytt sätt. Nya serien Lipstick jungle handlar om fyra framgångsrika New York-kvinnor, och den kan ses som en lös fortsättning på Sex and the city – båda är baserade på texter av Candace Bushnell. Seriens slogan talar för sig själv: ”De letar inte efter Mr Big. De är Mr Big”.
För en lite mer nyanserad skildring av vuxna relationer kan man se HBO:s nya dramaserie Tell me you love me. Serien kretsar kring fyra vita, heterosexuella medelklasspar som försöker få sina relationer att fungera. Inledningsvis får vi följa dem så gott som uteslutande i sovrummet.
Tell me you love me marknadsfördes som en serie med de mest vågade sexscenerna i tv-historien, och har slentrianmässigt anklagats för att vara mjukporr, men sexscenerna är sällan särskilt sexiga. Serien gör snarare något ganska unikt genom att skildra sex som något som även kan vara problematiskt, ångestfullt eller bara lite halvtrist.
I filmer och tv-serier får vi ju traditionellt bara se sex när det markerar ett dramatiskt skede i ett förhållande – den första passionen, en hemlig otrohetsaffär eller en försoning. Men här får vi se par som har långa, trygga förhållanden, men som kanske tycker att sexlivet börjar bli enformigt. Seriens skapare Cynthia Mort har försökt göra ett realistiskt relationsdrama, fotograferat i ett kyligt, blågrått ljus som påminner lite om en annan HBO-serie, Six feet under. Men framför allt känns serien som en del av en ny generation amerikansk relationsdrama, i sällskap med exempelvis regissören Todd Fields filmer Little children och In the bedroom, eller Nicole Holfceners Rika vänner.
Tell me you love me handlar inte så mycket om nakna kroppar som den handlar om den ständiga kampen för att få ett förhållande att fungera.
De flesta uppenbara försök att skapa en manlig version av Sex and the city har misslyckats – är det exempelvis någon som minns HBO:s Mind of the married man? I Big shots, en ny serie om framgångsrika män, spelas en av karaktärerna av Dylan McDermott, från Advokaterna. I pilotavsnittet sitter han vid en pool i spa-badrock och diskuterar relationer med sina killkompisar. Efter ett tag konstaterar han: ”Män. Vi är de nya kvinnorna”. Men till skillnad från serier som Entourage eller Big shots har Showtimes nya grabbserie Californication inte ett grabbgäng i fokus, utan en skäggstubbig ensamvarg: författaren Hank Moody (David Duchovny). Upplägget är inte särskilt originellt. Hank har flyttat från New York till Hollywood för att göra karriär som manusförfattare, men har skrivkramp efter att ha blivit lämnad av sin fru. Han dricker för mycket, hatar sig själv, och har sex med i snitt två nya tjejer per avsnitt, och kameran missar aldrig en chans att filma dem när de går runt halvnakna i Hanks lägenhet efteråt.
Californication är skapad av Tom Kapanis, som tidigare skrivit manus för den populära ungdomsserien Dawson’s creek. Han ville göra Californication eftersom han tyckte att Dawson’s creek var ”falsk, polerad och tillrättalagd”. I Hank Moody har han lyckats skapa en trovärdig och under hållande skitstövel.
Som karaktär är Hank Moody väldigt långt från den Arkiv X-roll som blev David Duchovnys genombrott. Men Hank påminner däremot om två av Duchovnys tidigare roller: dels Jake i mjukporrserien Red shoe diaries och dels Duchovnys återkommande biroll i den bittra komediserien Larry Sanders show. Precis däremellan kan man också placera Californication.
Den nya ungdomsserien Gossip girl kanske ser ut att ha en del gemensamt med Dawson’s creek på pappret, men i själva verket är den så långt man kan komma från den sistnämnda seriens präktiga, lillgamla konversationer i lurviga halsdukar på mysiga fik.
I Gossip girl beter sig visserligen ungdomarna också som om de är betydligt äldre än 17 år, men de visar inte upp något av vuxenvärldens visdom eller mognad, utan bara alla deras ovanor. De häller i sig martinis på lyxiga barer, shoppar hejdlöst dyra designerkläder, röker gräs i Central park och skolkar från skolan för att ha sex.
Serien är baserad på Cecily von Ziegesars omåttligt populära böcker med samma namn, och handlar om ett gäng tonåringar på en exklusiv privatskola i Manhattans dyraste bostadsområde, Upper east side.
Precis som i Sex and the city har seriens skapare sagt att själva staden New York är en av ”huvudpersonerna” och Gossip girl har samma lyxiga kameraåkningar över glittriga skyskrapor och samma glamorösa garderobskonto. Den är skapad av Jason Schwartz, som gjorde OC, musiken är vald av Alexandra Petsavas (som skapat en egen genre för mainstream-indierock med musikvalen till OC och Grey’s anatomy) och de lyxiga designerkläderna är utvalda av Eric Daman, som även jobbade med garderoben i Sex and the city. Det Gossip girl har gemensamt med både Tell me you love me och Californication är att kameran inte slutar rulla när de börjar hångla.
Eftersom serien sänds på en marksänd kanal i USA får de inte visa några nakenscener, men man hymlar aldrig med att ungdomarna faktiskt har sex med varandra. De pratar även om sex med en frispråkighet som hade varit otänkbar i en amerikansk ungdomsserie för några år sedan.
De tre serierna kompletterar varandra ganska bra: en handlar om tonårslivet, en om singellivet och en om parlivet. En anledning till att Gossip girl-böckerna har blivit så populära i USA är att de skildrar en ungdomlig fantasivärld som i stort sett är befriad från föräldrar och vuxna människor överhuvudtaget. I tv-serien tar de vuxna större utrymme, men de får oftast fortfarande karaktärer som inte är särskilt mycket klokare, eller snällare, än seriens tonåringar. ”Du kommer aldrig vara vackrare än nu, så det är bäst att du njuter av det”, säger en mamma till sin tonåriga dotter när hon står och provar designerklänningar.
I en annan scen ber en pappa sin son att bli ihop med sin ex-flickvän eftersom det är bra för hans affärer. Ungdomarna i Gossip girl lever på andra sidan USA från paren i Tell me you love me, men det är inte så svårt att föreställa sig hur seriens tonåringar en vacker dag kommer att hamna i samma terapisoffa.
