Cinema 500 km var titeln på Abdullah al-Eyafs dokumentära debutfilm. Med denna vann han en saudisk Guldpalm som bästa kortfilm 2008 vid den första och hittills enda filmgalan som har hållits i Saudiarabien. Filmen tog upp förbudet mot biografer i Saudiarabien. Regissören, till vardags ingenjör på det statliga oljebolaget Saudi Aramco, var bara 25 år när han inledde sitt första filmprojekt.

Vi har kultur- och konstföreningar i alla större städer, där jag har visar mina filmer.

–Filmen handlar om en saudisk kille som aldrig har varit på en biograf i hela sitt liv. Jag följer honom när han ansöker om att få pass, jag reser med honom från Riyadh till Bahrain. Han åker över gränsen, han ser en film i Bahrain och återvänder hem, säger den saudiske filmaren över en kopp turkiskt kaffe i hemstaden al-Khobar vid Persiska vikens västra strand.

–Den här killen såg Cinderella man på bion i Bahrain. Jag frågade honom innan han gick in i salongen: ”Tänk om du inte gillar filmen?” Han svarade: ”Det bryr jag mig inte om. Jag vill uppleva hur det är på bio. Jag kan se filmen hemma hos mig på dvd, men det är bioupplevelsen jag är ute efter”.

Nu hoppas Abdullah al-Eyaf att det snart ska komma en andra omgång av den saudiska filmgalan, med stöd av kulturminister Abdelaziz Khoja som närvarade vid den första galan i Jidda vid Saudiarabiens Röda havskust

Annars har Gulf Film Festival i Dubai från början varit enda sättet för saudiska filmare att göra sig ett namn.

–Första gången jag var på festivalen i Dubai var var vi fyra regissörer från Saudiarabien. Följande år kom det sju regissörer, året därpå arton. Det har skapats hundratals filmer de senaste åren i Saudiarabien.

Här finns också kvinnliga filmare som Ahad Kamel och Haifa al-Mansour, betonar han.

–Förra året vann jag första pris på Gulf film festival medan Ahad Kamel fick andrapriset. På Beiruts internationella filmfestival vann i stället Ahad Kamel medan jag fick andrapris. Tänk dig att två filmer från Saudiarabien dominerade, ett land utan biografer! Det visar vilket passionerat filmintresse som finns här!

Saudiska filmmakare kan också nå en publik via de litteraturklubbar, som är officiellt tillåtna av regeringen.

–Vi har kultur- och konstföreningar i alla större städer, där jag har visat mina filmer. Och om några tjejer och killar i Riyadh säger att de vill se en av mina filmer skickar jag en dvd eller dyker kanske upp själv. Jag vill att filmkulturen sprids i mitt land.

Den självlärde Abdullah al-Eyaf hoppas att regeringen, som varje år ger uppemot 100000 saudiska studenter stipendier för utlandsstudier, i framtiden ska ge några unga saudiska filmare chansen att studera utomlands. Själv har han lärt sig genom att sluka böcker om filmkonst och studeras andras filmer.

–2005 fanns inte Youtube, men nu hittar jag intervjuer med Martin Scorsese och Krzysztof Kieslowski på Youtube.

Tre saker är tabu för saudiska filmare: religion, sex och politik.

–Men det diskuteras ändå i romaner, och det sker öppningar. Det är lättare för filmare och författare nu. Om jag ska vara ärlig tror jag inte det är smart med stora förändringar, eller big bang, här. Jag tror på de små stegen, förutsatt att det rör sig i rätt riktning.

Han senaste kortfilm, Aayesh (Levande) vann en Guldpalm i Dubai och ett andrapris på filmfestivalen i Beirut.

–Aayesh handlar om en medelålders man som jobbar på bårhus. Han lever ensam, tillbakadragen. Han har det svårt med relationer. Men under tio minuter bryts hans rutiner. Han blir ombedd att hoppa in som ersättare på BB.

–De flesta av oss älskar småbarn och är rädda för bårhuset. Men Aayesh blir skakad av att komma till BB. Hans resa går från döden till livet. Mer vill jag inte avslöja, säger Abdullah al-Eyaf.

Han har just påbörjat sitt femte kortfilmsprojekt, en dialog mellan en psykiater och hans patient. Hans skådespelare jobbar gratis, för de vet att han inte har något filmbolag bakom sig.

Abdullah al-Eyaf drömmer om att komma till filmfestivaler utanför arabvärlden och hoppas på Istanbul i första hand. Men han skulle inte tveka en sekund ifall saudiska filmare fick en chans att visa sina alster på filmfestivalerna i Göteborg eller Stockholm.