Redan i dag stormar den in längs ringmuren i Visby, Almedalsveckan. Här trängs tält, talare och tingeltangel tätt tillsammans. De politiska seminarierna räknas i hundratal, programpunkterna i tusental och hotellen och restauranger är sedan länge fullbokade.

2009 tycks trenden vara att kittla intresset med öppna frågor: Klarar vi biffen? Var är festen? Varför äter Alliansen mörkare choklad? Mängder av Almedalsveckans programrubriker slutar i år med frågetecken. I dubbel bemärkelse brukar frågetecknen gälla om det finns kulturfrågor i Almedalen. Tidigare år har det varit så ont om kulturfrågor att det avslöjat ett grundläggande svenskt problem, menar till exempel Birgitta Rydell, samhällspolitisk chef för kulturakademikernas fackförbund Dik.

–På ett sätt som vore otänkbart i till exempel Frankrike har Sveriges politiska etablissemang övergett kulturen, säger hon.

Men i år spirar ändå ett hopp om ökat politiskt kulturintresse, för kulturfrågorna finns denna gång på plats i Almedalen. Den mest ödesmättade frågan, den som Kultursverige gruvar sig över i sommar, ställs av just Birgitta Rydell som imorgon talar på temat Kulturen är utredd – vad händer nu?

Inför höstens kulturproposition från regeringen har ju kulturutredningen föreslagit en regionalisering av det statliga kulturstödet, och alla som har något att vinna tycks vilja vara med i Almedalen. På plats är till exempel Rolf Tufvesson, regionråd för Region Skåne som ”genom ett trollspel” på torsdag tänker spela upp hur det blir om mer kulturpengar fördelas regionalt. Även Västra Götalandsregionen är i Almedalen. Länsteater väst ska på särskild inbjudan vittna om att det fungerar bra med regionala kulturnämnder.

–Det är nog så, menar teaterchefen Olof Lindqvist, att rädslan för kulturutredningens föreslagna regionalisering är störst i storstäderna eftersom det är där pengarna hittills funnits.

Birgitta Rydells organisation Dik, med bland annat bibliotekarier och museifolk som medlemmar, stödjer också den annars ofta kritiserade kulturutredningen.

–Den tidigare bristen på kulturfrågor i Almedalen är ett uttryck för att det saknas kultur- politiker på riksnivå. Men kanske kan en ny generation starka kulturpolitiker växa upp på regional nivå, hoppas hon.

Just i år är också Kultursveriges största arbetsgivarorganisation, Svensk scenkonst, på plats. Aldrig förut har man haft ett liknande pådrag, enligt förbundsdirektör Sture Carlsson har kulturen länge setts över axeln av arrangörerna här. Svensk scenkonst vill visa att kulturfrågorna är viktigare än någonsin, bland annat genom att låta kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och hennes socialdemokratiske föregångare Leif Pagrotsky gå en holmgång.

–Hur man än gör blir det nog en större regionalisering i fram-tiden. Därför är det viktigt att den statliga kulturpolitiken inte tappas bort, säger Sture Carlsson.

Mycket i Visby berör alltså kulturutredningen, och ett av Svensk scenkonsts seminarier frågar drastiskt nog: ”är scenkonstinstitutionerna snart ett minne blott?”. Men det finns också andra frågetecken som aktualiserat kulturpolitik just i år. Ett sådant levererar en rad gotländska arrangörer tillsammans, bland andra Studieförbundet Bilda: Vilken plats har kulturen under ekonomisk kris? är frågan i form av en teaterpjäs.

Att spela teater är det alternativa sättet att låta kulturen synas under Almedalsveckan, ett kommunikationsknep som används mer i år. Men när Länsteatern imorgon lockar med pjäsen Torsk i soppan handlar det egentligen inte om kulturpolitik utan om Östersjöns tillstånd. För om en sak finns inga frågetecken alls: I Almedalen är miljöpolitiken störst, även om kulturen i år är joker i leken.