Det skedde vid Svenska Akademiens högtidssammankomst, som ägde rum exakt 220 år efter dess instiftelse – allt följde det ceremoniel som Gustav III föreskrev. Höjdpunkten utgjordes av Kristina Lugns och Jesper Svenbros inträdestal medan både det så kallade direktörs­talet och ständige sekreterarens berättelse formade sig till generalangrepp mot engelskans utbredning på svenskans bekostnad.
– Låt oss slå näven i borden när svenskans värsta fiender, som dessvärre finns mitt ibland oss, går ut med paroller om att avskaffa svenska språket!

Språkvetenskapsmannen Sture Allén var på hugget när han på slaget 17 öppnade det enda årliga offentliga sammanträde Akademien håller. Allén avfärdade föreställningen om Stiernhielm som den svenska skaldekonstens fader för att istället gå 1‑100 år tillbaka och utpeka Varin, Rökstenens textförfattare, som vår ordkonsts urfader. Efter en lärd utläggning sammanfattade han:
– Låt oss mot den bakgrunden göra upp räkningen med allt som kan kallas flathet, platt fall, självhat, utlandsfjäsk, barbari… Låt oss fortsätta att klargöra vad det innebär att ha ett språk med svenskans tradition och uttryckskraft som landets grundläggande och förhoppningsvis snart också officiella språk!
– Vad är skälet till engelskans stora utbredning? fortsatte Allén. Det är inte, som man kan få höra, att engelskan skulle vara rikare än andra språk. Det är inte heller, som en del engelsmän vill göra gällande, att den i stort sett saknar språkvård. Nej, ett ovedersägligt historiskt faktum är i stället det, att engelskan har spridit sig på grund av kanoner och krigsfartyg, numera sekunderade av amerikanska tvåloperor…

Horace Engdahl lade ved på brasan när han kritiserade tendensen att förorda engelska som avhandlings- och undervisningsspråk på universiteten; att detta skulle leda till kvalitetslyft kallade Engdahl ”bisarrt”.
– Som svensk blir man dummare på engelska, och den första konsekvensen tycks vara att man inte märker det.
Engdahl kritiserade bristen på analys av det som sker under ”den bedrägliga parollen internationalisering”. De språkpolitiska dokument universitetsledningarna hittills utgivit har ”mest fördjupat den intellektuella misären”, hävdade han.
Under sammankomsten läste också Katarina Frostenson ur en kommande minnesteckning över Vilhelm Ekelund, en tät, innehållsrik text. Och som solent inslag överlämnades Akademiens förnämsta utmärkelse Stora priset till professorn och författaren Sture Linnér, medarbetare på SvD:s kultursidor. Guldmedaljen instiftades 1786 av Gustav III och har under de senaste 30 åren bara utdelats sju gånger, senast till koreografen Birgit Åkesson 1998.

Kungliga priset på 50 000 kr tilldelades Gun Widmark, professor emerita i nordiska språk, medan författaren Stig Larsson fick Bellmanpriset på 200 000 kr. Ett nyinstiftat språkforskarpris på 250‑000 kr tilldelades fonetikern Claes-Christian Elert. Latinprofessorn och dominikanmunken Anders Piltz fick Kellgrenpriset ur den Gierowska donationen medan Gerard Bonniers pris tillföll författaren Lars Gustafsson. Fred Andersson, konstskribent i SvD, och poeten Jörgen Lind fick 50 000 kr vardera ur den Bonnierska donationen.