Vem bryr sig om bloggarna? Inte så många, om man ska tro medieforskaren Annika Bergström vid Göteborgs universitet.
”Medierna blåser upp bloggarnas betydelse”, sade hon i en DN-artikel 22/4. Som grund fanns hennes rapport som presenterades vid det årliga SOM-seminariet och som visar att fem procent av svenskarna läser en blogg dagligen.
Vid en första anblick kan det låta överraskande lite. För dem som är tveksamma till bloggfenomenet (och dit hör jag) ligger ett nedlåtande ”det-var-väl-det-jag-trodde-leende” nära till hands. Men räkna efter – fem procent av Sveriges befolkning är väldigt många människor. Inte så värst många fler (sju procent) läser en kvällstidning, till exempel. Drygt tio procent lyssnar på P1. Och säkerligen är bloggläsarna osedvanligt engagerade – något som de har gemensamt med kultursidesläsarna, för övrigt.
Annika Bergström tror att den, enligt henne, överdimensionerade rapporteringen kring bloggandet beror på att ”gammelmedierna vill hänga med i det nya”.
Här har hon en poäng. Det finns en ständig rädsla hos de etablerade medierna för att missa något viktigt. Därför detta ihärdiga refererande till bloggare och därför detta ihärdiga bloggande av dagspressens egna journalister.
Så visst, bloggvärlden har absolut en tendens att i första hand ängsligt göda sig själv men det gör inte allt bloggande ointressant. Tvärtom – att de etablerade medierna utmanas av oregerliga skribenter som man inte kan refusera är en nyttig väckarklocka. Vissa bloggares opinionsbildande kraft, vad den än hämtar näring ur, går inte att förneka. En ny tid är här.
De riktigt intressanta bloggarna, för sådana finns det, är dock inte de som bara är snabba och… ja, snabba, utan de som sysslar med innehållslig kvalitet och stilistik.
I det myrstacksliknande medieklimat som råder är det ingen tvekan om att de sistnämnda egenskaperna är oerhört attraktiva för vilken mediekonsument som helst.
Papperstidningarna har fortfarande ett försprång här, framför allt de som målmedvetet har flyttat över dessa särdrag till nätet. På sikt går förstås de kvalitativt undermåliga bloggarna under i den konkurrensen.
Att framföra bloggskeptiska åsikter är riskabelt. Det är lätt att etiketteras som en anti-demokratisk bakåtsträvare, men egentligen handlar det bara om en insikt om att bloggandet fortfarande är en medieform under stark utveckling.
Låter jag kluven? Jag är kluven. Men snart kommer jag själv att börja blogga. I en dator nära dig. If you can’t beat them…
