Det var starka känslor i omlopp när Författarförbundet hade möte om Kulturutredningens förslag att Författarfonden bör ingå i den nya myndigheten för konstarterna och flera av de närvarande berättar för SvD om författare som pläderade för landsomfattande manifestationer, till och med om att trava in på biblioteken och hämta hem sina böcker.

Författarfondens pengar är nämligen de som staten ersätter svenska författare med för att deras böcker lånas ut gratis på biblioteken. En dryg tredjedel av de 121 miljoner kronorna för 2008 fördelar fonden som ”författarpeng” till samtliga författare. Resten används till arbetsstipendier och garanterad författarpeng, ibland kallat ”författarlön”.

–Det är en solidarisk konstruktion som alla är överens om som innebär att rikare författare får mindre per bok till förmån för mindre bemedlade författare, säger författaren Agneta Pleijel.

Även om Kulturutredningen skriver att pengarna även fortsättningsvis ska gå till författarna, och att biblioteksersättningen ska finnas kvar, så litar inte Sveriges Författarförbund på att författarna själva kommer att få samma inflytande över fördelningen.

–Vi har haft kloka socialdemokratiska och borgerliga regeringar som förstått det här. Det är klåfingrigt och dumt att ändra något som fungerar och som alla är nöjda med, fortsätter Agneta Pleijel.

Mats Söderlund, ordförande i Författarförbundet och vice ordförande i fondens styrelse, anser att litteraturens oberoende hotas.

–Det kan bli en väldig styrning av bidragen, och formuleringarna är vaga och öppnar för långtgående tolkningar, säger han och pekar på förslaget till nya kulturpolitiska mål.

–Man har blandat konservativ syn på kulturen med en liberal nyttoetik, där konservatismen leder till stora institutioner och nyttoetiken till de förändrade målen, exempelvis formuleringarna om att stödja konstnärligt skapande som ska bidra till en ekonomisk utveckling.

Enligt Kulturutredningens huvudsekreterare Maria Eka är författarnas oro just när det gäller Författarfonden delvis obefogad.

–Vår idé är inte att radikalt förändra fondens verksamhet, tanken är att den bör kunna fungera ungefär som idag, inom ramen för den nya myndigheten. Vi vill inte att det ska bli sämre för kulturutövarna.

Förslaget att myndigheten ska vara en så kallad enrådighetsmyndighet, vilket är en vanlig myndighetskonstruktion, enligt Maria Eka, ger möjlighet till självständiga beslutsfunktioner, vilket då Författarfonden skulle kunna omfattas av.

Men även den garanterade författarpengen är i fara menar författarna och flera tror att regeringen i förlängningen vill ta bort alla författar- och konstnärslöner.

–Det finns ingen konspiratorisk tanke. De stödformerna tar inte utredningen upp, det har över huvudtaget inte funnits med i vårt uppdrag, säger Maria Eka.

Litteraturstödet som Kulturrådet fördelar är en annan stötesten. Författarna gillar inte formuleringen att ekonomiskt framgångsrika förlag inte ska kunna få det längre.

–Det är ett kvalitetsstöd, och schysst att stora och små förlag tävlar på samma villkor, säger Agneta Pleijel.

Maria Eka säger att idén är ett mindre detaljstyrt litteraturstöd. Utredarna anser att rika förlag inte behöver statligt stöd, men att mottagarens ekonomiska sits bara är ett av flera kriterier som ska styra stödet.