Robert Plant och Jimmy Page från Led Zeppelin under en konsert från 1998, i deras första gemensamma projekt sedan gruppen upplöstes 1980.
Lyssnar man på dagens hårdrock hör man ju helt klart många fler som utgår från Sabbaths ljuduniversum än sådana som tar avstamp i Led Zeppelins verk.
Samtidigt är Led Zeppelinlåtar som Dazed and confused, Whole lotta love, Immigrant song, Black dog, Stairway to heaven, When the levee breaks, Trampled under foot, Achilles last stand och Kashmir fantastiska. Och Zepppelin har sålt hysteriskt mycket skivor genom åren, idag handlar det om mer än 300 miljoner plattor. Så man kan ju inte direkt säga att priset hamnar fel.
Led Zeppelin lade ju grunden till en stor del av hårdrockkulturen i början av sjuttiotalet. Jimmy Page var gitarrgud och Robert Plant var förebild för varenda sångare som ansåg att en riktigt vild falsett var det mest passande i hårdrocksammanhang. Något mäktigare än John ”Bonzo” Bonhams trumspel har knappast hörts vare sig förr eller senare. Allt kompletterades sedan av basisten John Paul Jones.
Bandets första skiva kom 1969 och sedan lyckades de klämma ur sig ytterligare tre numera klassikerstämplade alster fram till 1971. Sammanlagt blev det åtta studioskivor på tio år. Den sista skivan, In through the out door, spelades dessutom in i Polarstudion i Stockholm.
När Led Zeppelin startade var musiken hårt präglad av blues. Precis som Jimi Hendrix, Cream och Jeff Beck vred Zeppelin upp volymen rejält och tänjde ut låtarna ordentligt. Led Zeppelin plockade gärna in bluesklassiker på sina skivor, ibland utan att nämna vem som faktiskt skrivit låten eller bidragit med delar av den. Whole lotta love och You shook me fick skivbolaget Chess att stämma bandet eftersom de var väl lika låtar av bluesmannen Willie Dixon, en stämning som Chess vann.
Senare utvecklades Led Zeppelins musik ordentligt. Brittisk folkmusik och mycket annat letade sig in i deras hårda rock.
Men det var inte bara musiken som gjorde Led Zeppelin stora. Gruppens hedonistiska livsstil, med sprit, droger och damer i massor, blev också något eftersträvansvärt för många hårdrockmusiker. Led Zeppelin-biografin Hammer of the gods innehåller en hel del ganska så makalösa historier.
1980 tog allt slut när John Bonham dog, kvävd av sina uppkastningar efter ännu ett fyllerace. Led Zeppelin har återförenats för enstaka framträdanden vid ett par tillfällen. Men Page, Plant och Jones menar att Bonham var en så stor del av bandet att det inte går att spela som Led Zeppelin utan honom.
Robert Plant, John Paul Jones och Jimmy Page har dock alla varit mycket aktiva efter Zeppelins upplösning. Page och Plant har spelat ihop i olika konstellationer. Det har kommit soloplattor. Så sent som i april i år var Plant i Sverige och spelade. Inget av det herrarna har sysslat med de senaste 25 åren har dock kommit i närheten av den kreativitet och det inflytande Led Zeppelin hade.
