Mellan oss på bordet står en kokosboll, megastor och med platt undersida.

–Våra produkter liknar ingen annans. Det ska synas att de kommer från oss. Härmar någon en smak eller form ändrar vi vår direkt, säger Zozek Mohammed.

–Och vi måste lyckas, misslyckanden existerar inte, inflikar Handren Mévan.

–Fast egentligen har jag aldrig varit särskilt förtjust i kakor, erkänner Hamid Akhondipour.

Det är fredagseftermiddag på Mormors bageri i Lund. I disken samsas svensk, pärlsockrad kakkultur med internationella läckerheter. Runt bordet sitter ägarna till företaget som på tio år vuxit till tre filialer och en årsomsättning på 20 miljoner kronor.

Snacka om förbrödring och lokalt fredsarbete. För här i bageriet samsas släkten Mohammed från den kurdiska delen av Irak med släkten Akhondipour från Iran, här möts sunnimuslimer och shiamuslimer över de sprödaste drömmar.

–För oss är det inget märkligt. Det där med olika religioner och kulturer lämnar man hemma när man går till jobbet, säger Zozek – men blir snabbt tillrättavisad av sin bror Handren:

–Så kan man inte säga. Snarare handlar det om att försöka förstå hur motparten tänker – och hitta ett sätt att mötas.

Deras bakgrunder kan summeras kort:

Handren Mévan flydde från krigets Irak 1983, kom till Lund för att studera till ingenjör. Lillebror Zozek och resten av familjen kom 1991.

– När jag landade i Göteborg hade jag 45 svenska kronor och visste att härifrån kom Abba. Det var allt.

Hamid flydde hit från Teheran tre år senare, då hade hans bror Farhad – som just denna eftermiddag är bortrest – redan hittat en plats i samhället.

De började med grönsakshandel, kallades för ”melonpojkarna” när de stod på Mårtenstorget i Lund, utan att kunna många ord svenska. I samma veva blev en lokal ledig, som de hyrde utan att veta vad de egentligen skulle ha den till.

– Så sa någon bageri och vi slog till.

Inför starten lockade de med läckra bakelser. När kunderna kom svepte Zozek över sortimentet med osäker hand:

–Jag visste inte vad bakelser var. Sådana har vi inte i Kurdistan.

Numera vet han mycket om både bakelser och företagsekonomi. Men han kan fortfarande undra över maränger, att svenskar älskar dessa kakor på socker och äggvita som dessutom smular så förfärligt. För att inte tala om spettkakor, som man säljer vidare från en skånsk tillverkare.

–Helt ärligt har jag aldrig smakat en bit. Där går nog gränsen.

Deras egna mormödrar, vad bakade de?

Svaret är enkelt. Det är surdegsbrödet de minns bäst. I både Iran och Irak stod alltid en liten brödkludd och mognade över natten, till nästa dags bak.

– Och så bakade våra mormödrar bullarna, fyllda med valnötter.

I dag arbetar bortåt 30 personer i Mormors bageri, som utvidgats till tre avdelningar: ett bageri, ett konditori och en kallskänk.

– Ingen av oss har någonsin varit på en arbetsförmedling. Det finns alltid möjlighet att öppna ögonen, att titta mer noggrant på sina möjligheter än vad arbetsförmedlingen kan hjälpa en med när man kommer som invandrare. Nu har vi slussat massor av släktingar genom företaget, de har gått från halvtid till heltid och vidare till andra jobb, eller till egna företag.

Vad hade ni själv behövt veta, innan ni startade?

Handren Mévan ler, stort:

–Det var nog tur vi inte visste så mycket, då hade vi väl aldrig vågat oss in i det här projektet.

Minst ett par gånger per år åker de tillbaka till sina forna hemländer. Var de känner sig mest hemma? Enligt Zozek får man svaret när man landar på en flygplats.

– För mig, för oss alla, är det Sverige. Det räcker att se en svensk flagga för att känna det.

På Mormors bageri pågår produktion dygnet runt. Den lundabo som mitt i natten drabbas av längtan efter en smörgåstårta kan alltid ringa in sin beställning.

Vid sidan av alla recept finns deras eget framgångsrecept: De har trott på sig själva. Och satsat gemensamt.

– Utan varandra hade vi inte kommit så här långt.

Hur länge de orkar hålla arbetstempot kan ingen svara på. Zozek Mohammed gör den enklaste jämförelse:

–Det är som en rolig film. Inte vill man att den ska sluta.