Trots att alliansregeringen på årets sista sammanträde beslutade att stödja Strindbergsåret 2012, hundra år efter dramatikerns död, kommer kritik om att det sker alldeles för sent och med alldeles för lite pengar.
Bara 200000 kronor har öronmärkts för minnesåret, extrapengar som ska gå till två utställningar på det lilla Strindbergsmuseet på Drottninggatan i Stockholm.
–Det är naturligtvis ett välkommet bidrag till just oss på Strindbergsmuseet, men ändå som att spotta i havet jämfört med vad Norge och Danmark satsade på sina jubileumsår för Henrik Ibsen och H C Andersen, konstaterar museichefen Stefan Bohman.
Man behöver dock inte gå till grannländerna för att finna exempel på hur nationella ikoner har lanserats tidigare år. När 300-årsjubileet av Carl von Linné firades 2007 hade planeringen pågått i flera år, samtidigt som den dåvarande S-regeringen successivt sköt till mångmiljonbelopp.
–Totalt fick vi 27 miljoner kronor från staten. Tack vare lång förhandsplanering blev det också ett omfattande engagemang från näringslivet. På så vis kom Linnéåret att omsätta över 100 miljoner kronor, berättar den dåvarande projektledaren Åse Berglund.
Hon menar att det är närmast skandalöst att missa att uppmärksamma stora namn. Inte minst om det ger prisvärd marknadsföring av Sverige utomlands. Till exempel kunde Sverige lanseras i 28 olika länder under Linnéåret.
–Det vanliga är att planeringen inleds fem-sex år i förväg för att jämka ihop olika viljor och budgetar, berättar Åse Berglund, som har lett även Birgittaåret 2003 och Bernadotteåret 2010.
Med bara ett år kvar till Strindbergsåret har staten ännu ingen ledningsgrupp, och i regeringsbeslutet ryms bara nålpengar. Vid kulturdepartementet påpekar Erik Kristow, politiskt sakkunnig till kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth, att det alltid finns de som tycker att för lite pengar anslås.
–Att vi inte lägger mer på Strindbergsåret, beror på våra prioriteringar.
Hittills är det i stället Stockholms stad som tar stort ansvar. Här finns en särskild projektgrupp och en planering på kulturinstitutionerna.
–Strindbergsåret i Stockholm ska ha en egen projektledare som vi anställer nu efter helgerna, säger kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt, som passar på att varna staten för att i ett allför sent skede komma in och lägga sig i andras bättre planering.
–Att Kulturdepartementet är så sent ute är särskilt märkligt när de rimligen känner till att August Strindberg var dramatiker. De borde ju veta att teatrarnas planeringstid för dramatik är 1,5 år, säger Madeleine Sjöstedt.
Enligt Stefan Bohman vid Strindbergsmuseet har Kulturdepartementet uppvaktats flera gånger för att statens engagemang skulle kunna vara lite större och komma tidigare.
–Första gången avvisades minnesåret för Strindberg med argumentet att Sverige inte hade haft något Selma Lagerlöfsår. Andra gången avvisades det med argumentet att man inte ville fatta beslut som gällde en annan mandatperiod. Att man nu ändrar sig får vi vara tacksamma för…
Utan att ge några extrapengar vill regeringen att Statens kulturråd tar en samordnande roll för Strindbergsåret. Uppdraget att ”ta fram en gemensam grafisk profil för Strindbergsåret, koordinera planerade aktiviteter samt informera om och marknadsföra Strindbergsåret” ska i stället bekostas med max en miljon kronor ur den oförändrade budgeten för läsfrämjande åtgärder. På Statens kulturråd vet man ännu inte hur man ska ta sig an den utmaningen.
–I det här läget är mitt tips till Kulturrådet att bara göra det viktigaste som tiden och pengarna kan räcka till: Bygg upp en samlande Strindbergsportal, ha program för barn och unga och fixa ett kalendarium som rymmer samtliga Strindbergsarrangemang i alla kommuner, säger jubileumsspecialisten Åse Berglund.
På frågan om varför en kvinnofientlig författare ska uppmärksammas ett sekel efter sin död brukar svaren vara tre: Strindberg hade en oerhörd betydelse för sin samtid, än i dag spelas knappast någon svensk pjäsförfattare så mycket, och Strindberg är en av de svenskar som är mest kända utomlands.
Historien är tydlig nog: Efter August Strindbergs bortgång 1912, samlade begravningståget genom Sveriges huvudstad 60000 sörjande.
