Först tror jag att det är Expedition Robinson jag tittar på. Samma naturpanoreringar från luften och till och med samma typ av dramatisk musik. Nu blir det utslagning, tänker jag. Så långt är det ju rätt. Stenåldern varade i 15000 år och folk slogs ut på löpande band.
När jag kollar del två av Sveriges historia (torsdagar, TV4 kl 21) handlar det om makt och med hjälp av brons och järn ”utvecklas” verkligen människorna, om man tycker att krossade skallar är ett tecken på civilisation.
Det dröjer inte lång tid förrän programledaren Martin Timell dyker upp och hälsar oss välkomna (låter han inte mer och mer som Magnus Härenstam för varje år som går?). Historieprofessor Dick Harrison inleder snart med en riktig Peter Jihde-fras, plockat direkt från Idol: ”Nu kör vi!”
Herregud, det har gått fyra minuter och jag tror fortfarande att nu ska det lekas. På sätt och vis är det precis vad som händer när skådespelare illustrerar hur jägare betedde sig.
Det blir en balansgång mellan historia och maskerad. Folk som hoppar omkring, facklor som fladdrar, människor som tjoar och kvinnor som av någon anledning ofta gör dansande rörelser.
Är det Sveriges historia?
Självklart lär jag mig en hel del. Som att stenålderns växlande mellan inlandsis och suptropiskt klimat får dagens klimatproblem att framstå som en bagatell. För 15000 år sedan kunde man gå till fots mellan England och Danmark. Och så får vi veta att det fanns kannibaler i Sverige.
Martin Timell pratar lite som om det vore ett barnprogram, samma häpenhet och förvåning. Själv baxnar jag inför Dick Harrisons konstaterande ”Sverige har ingen urbefolkning. Alla vi som bor i Sverige är ättlingar till invandrare, som valt att flytta hit.” Det kullkastar, så vitt jag förstår, hela samernas historia. Har professorn belägg för denna omtumlande förnekelseteori?
I Sveriges historia saknar jag, efter att ha sett de två första avsnitten, något om hur folk levde, käkade, mer av det privata och kvinnornas roll. Här är det än en gång massor av härskare som använder sina underhuggare till att slå ihjäl varandra, något människor är fantastiskt duktiga på. Men när blodet inte flyter kan det bli mycket intressantare. Här är det som om svärdet och järntillverkningen ska ge oss en kollektiv orgasm.
Det var bra mycket finurligare när TV4 visade Vår mörka historia i slutet av förra året och Gustav Fridolin grävde i den svenska rasismens historia. Då handlade det om att det svenska järnet användes i alla delar av slavproduktionen i Afrika. En annan frågeställning var om den samiska marken fortfarande är stulen. Inte ärofyllt överhuvudtaget.
Jag tittar vidare på Sveriges historia och hoppas intensivt på att Timell/Harrison vågar vinkla djärvare. Inte med fler dräkter och facklor utan med överraskande och trotsig historia.
