Beatles, Bruce Springsteen, Simon and Garfunkel och en rad andra veteraner släppte alla sina fornminnen till låtar i ny förpackning lagom till julhandeln. Denna återvinning av gamla örhängen är möjlig tack vare att förlagen och skivbolagen äger artisternas verk. Det kallas copyright. Rätten att ensamma kopiera och sprida sina musikers arbete har skivbranschen i alla tider anklagats för att krama varje nickel ur. Och alltid försvarat med näbbar och klor. Många tyckte att det gått för långt när den amerikanska branschorganisationen RIIA i somras började jaga musikälskare. Tonåringar och barn stämdes på belopp i miljardklassen för att de laddat ner musiken från internet istället för att köpa den i en affär.
En av dem som tröttnat på både storbolagens polisfasoner och oändliga best of-serier är skivbolagsdirektören David Berry från Brighton, England. Han har ett anspråkslöst förslag: ”Skit i copyright!” Hans Loca Records har blivit uppmärksammat i både Financial Times och Wired News för denna omvälvande
tanke. Inspirerade av datorvärldens Open Source-rörelse ger han frivilligt bort rättigheterna till bolagets musik. Istället för copyright och ”all rights reserved” talar han om copyleft och ”all rights reversed”. Enligt Berry har reaktionerna på hans verksamhet varit överväldigande positiva.
- Folk har ledsnat på trötta, profithungriga jättebolag som alltid behandlat sina artister som skit. Bland de jag har talat med, både musiker och publik, märks en lättnad att det har börjat växa fram ett alternativ som kan begränsa bolagens makt.
David Berry startade Loca Records tillsammans med den grafiske designern Marcus McCallion 1999 och i stallet finns sex artister. Bolaget har inriktat sig på electronica och experimentell postrock, bland annat Berrys egna alster under artistnamnet ”Meme”. Istället för att Loca Records får copyright på materialet upprättas en så kallad Creative Commons License. I korthet går detta kontrakt ut på att vem som helst får använda och även förändra materialet så länge skaparen
bakom verket tydligt anges. För att få använda kompositionen i kommersiellt syfte krävs dock ett särskilt avtal med upphovsmannen. Att sprida låtarna över nätet så alla kan få ta del av dem är alltså helt i sin ordning.
Låtar finns att ladda ner gratis som mp3:or på skivbolagets hemsida. Vinyl- och cd-skivor med Loca Records artister finns även till försäljning för den som föredrar det formatet. (Då utan att cd-skivorna är kopieringsskyddade.) Men det är merchandise och konserter som ska dra in pengar.
- Just nu kan ingen av de inblandade leva på vår verksamhet. Det kommer att ta tid för oss att bygga vårt varumärke så att publiken kan lita på att vi producerar bra musik. Men försäljningen ökar stadigt och vid nästa bokslut räknar vi med en vinst, säger Berry.
Kanske kommer bolagets artister så småningom att försvinna till marknadens större aktörer. Men det gör inget för Berry. Han säger att han vill jobba bland gräsrötterna, precis som de brittiska indiebolagen gjorde i början av nittiotalet innan
de slukades av branschens jättar. Han vill skapa ett utrymme för samarbeten och experimentlusta istället för marknadsföring och vinstmaximering. Lika mycket som Loca Records handlar om en ny affärsmodell för musik, är bolaget ett politiskt statement.
- Upphovsrätten stiftades för att skydda upphovsmannen, inte som ett sätt att kväva och marginalisera nya artister och idéer. Men det är precis vad som händer idag. Musikbranschen är idag betydligt mer intresserade av att ge ut fler Best of-skivor än att satsa på nya talanger. Det är sorgligt, tycker Berry.
Ibland går missbruket av rättigheterna ännu längre än ytterligare en Absolutesamling. Så långt att ägaren (förlaget eller skivbolaget) medvetet låter bli att sprida materialet. Och dessutom hindrar alla andra från att göra det. Berry hävdar att han känner till fall där unga band blivit kontrakterade av stora bolag bara för att upptäcka att planen hela tiden har varit att inte ge ut dem. Tvärt om. Helt enkelt för att låtarna i händerna på konkurrenter
skulle kunna utgöra ett hot mot bolagets egna artister.
- Jag tror att vi befinner oss i ett vägskäl. Om vi tillåter multinationella medieföretag att stifta lagar kommer våra barn och barnbarn leva i en alltmer utarmad och likriktad kultur vars värde endast mäts i pengar, förutspår Berry.
- Eller så får vi leva på tron att det går att skapa ett samhälle som inte baseras på en neokonservativa, anglosaxiska ekonomers syn på världen. Det handlar om betydligt mer än bara musik. Om möjligheten att fritt kunna sprida våra idéer försvinner förlorar vi också en del av vår frihet att uttrycka oss och skapa ny kultur.
Soundtracket till detta nya samhälle kanske låter ungefär som ML. Detta projekt är enligt Berry Loca Records mest öppna och radikala. På samma sätt som operativsystemet Linux ska musiken skapas med hjälp av att många olika användare på var sitt håll kan gå in och förbättra och modifiera den. Improvisationsjazz med ett band som kan ha ett obegränsat antal medlemmar.
- Uppdaterade versioner av
låtarna kommer att släppas på skiva. Självklart kommer man kunna gå in på vår hemsida för att se hur musiken utvecklas. Vi är mycket exalterade över det här projektet, säger Berry.
ML låter som ett slags maximalistiskt ljudbroderi till skallrande Big Beats. Mer spännande i teorin än i praktiken. Fast det är ju inget fel med det.
