Med båt, cykel, till häst eller fots ger sig 17 konstnärer ut på en långsam resa genom Sverige. Alla med sina egna utgångspunkter.
Tillsammans lämnar de Konsthögskolan, eller ”konstens Alcatraz” som Ann-Sofi Sidén uttrycker det.
- Ja, man vill ju verkligen att de ska bort från det här, säger konstnären och professorn på Konsthögskolan, Ann-Sofi Sidén, och sveper ut med handen mot Skeppsholmen i Stockholm.
Granne ligger Moderna museet, och på andra sidan bron Nationalmuseum. Skeppsholmen är om inte konstens fängelse så åtminstone rik på vittra institutioner som Sidén gärna ser att eleverna flyr för ett tag.
Nu har de gjort just det. I söndags morse, efter att gruppbilden togs bytte sällskapet Konsthögskolans vitmenade ateljéer mot en långsam resa genom svensk landsbygd. Gruppen splittrades snart. Någon tillbringade första natten hos vänner i Bagarmossen, andra tältade i skogen utanför Tumba.
Målet för alla är Wanås skulpturpark i Skåne och restiden kommer att variera. Några kanske inte ens kommer fram. Att misslyckas är tillåtet, däremot inte att sätta sig i bilen, eller att på andra sätta använda fossila eller artificiella bränslen. I vår öppnar Wanås utställningen ”En annan väg” med verken som väntas bli resultatet av de olika resorna, fyllda av begränsningar men också en enorm frihet, enligt Ann-Sofi Sidén.
Jakob Ingemansson cyklar och ritar sin egen karta under resan. Malin Holmberg går. Ensam, utan karta, vandrar hon söderut. Hon har ingen bestämd färdväg och ska göra ett experiment där hon ersätter kompassens röda och vita fält med en egen färgskala.
- Det kommer att bli kämpigt men också väldigt spännande att vara så mycket själv, säger hon.
Ann-Sofi Sidén, vars ritt genom Texas resulterade i en meditativ video som visades på Moderna museet för några år sedan, rider nu till Skåne, vilket ska resultera i en ny video. Med sig har hon Annette Felleson, även hon på häst, men med ett annat, eget konstprojekt. Rutten för ritten är på drygt 70 mil och väntas ta mellan fem och sex veckor. Annette Felleson för loggbok och ser framför sig en studie av dagens infrastruktur.
- Det är inte helt enkelt att ta sig fram till häst i dag. Det blir intressant att se om vi kan skaffa mat till oss själva och hästarna. De första tolv övernattningarna är bokade, men sedan vet vi inte. Efter halva resan blir vi utlämnade åt andra människor.
Även Klas Eriksson gör hela resan till fots, iklädd en sjömanskostym av 1800-talsmodell agerar han vilsen sjöman på torra land. Med video- och stillbildskameror tänker han dokumentera sina äventyr. Via gruppens blogg söker han kontakt med människor som är villiga att guida runt honom och berätta om sina städer och hemmiljöer.
Gruppens resa går att följa på http://enannanvag.blogspot.com.
