Entomologisk Tidskrift
4/2004

När Sveriges ornitologiska förening för ett par decennier sedan bestämde att hädanefter heter tornsvalan tornseglare blev det liv i luckan. Ja, fåglarna brydde sig föga, förstås, men skådarna delades omgående i två läger. Bråket pågår än i dag. Tornsvalan är förvisso ingen svala, utan en seglare just, men ändå. Vi hade ju vant oss. Och poeterna! Hur skulle de klara en så smärtsam nyordning?
Denna numera rätt avslagna debatt rann mig i minnet vid läsningen av det senaste numret av Entomologisk Tidskrift, insektsforskarnas och -samlarnas husorgan sedan 125 år. Där berättas nämligen att Sveriges entomologiska förening nu lanserar en radikal namnreform som får debaclet med svalan att framstå som en stilla västanfläkt. I runda tal en tredjedel av landets dagfjärilar har fått nya namn. Det var dags, tyckte man, och jag kan inte annat än instämma, låt vara principiellt motvilligt.

Många fjärilsnamn var faktiskt obegripliga, som bastardpärlemorfjäril, eller donzels
blåvinge. Andra byggde på missuppfattningar. Björksnabbvingens larver lever inte som man trodde förr på björk, utan på hägg och slån, så den får heta eldsnabbvinge nu, tack vare sin vackra färg. Och den allmänna ängssmygaren är inte precis allmän längre, varför den från och med nu heter silversmygare. Alla som har sett den vet att det är ett utmärkt namn.
Även några av våra allra vanligaste arter har döpts om, alltså fjärilar som varje normalbildad svensk känner igen. Glöm björnbärssnabbvingen, således. Grönsnabbvinge är visserligen en klen ersättning, men mer korrekt. Själv kommer jag väl aldrig att vänja mig, men poeterna, som alltid har haft svårt för den från början feldöpta kattostvisslaren, kommer säkerligen att skriva hela diktcykler om den framöver, ty experterna har bestämt att dess namn skall vara smultronvisslare. Det hade Harry gillat.

Med största intresse ser jag nu fram emot en lång, hård, oförsonlig debatt, helst om jag får önska med handgripligheter, för inget befrämjar folkbildning som
storbråk om småsaker.
Låt mig samtidigt också rekommendera Entomologisk Tidskrift. Den var bra redan 1880 och har sedan dess bara blivit bättre och bättre och alltmer tillgänglig för en bred publik. Ett fynd för alla som vill veta.