Att shopping har blivit en folksport och att vår konsumtion påverkar miljön är ingen nyhet. Samtidigt som vi köper mer har kläders livslängd minskat och garderoben har blivit en skräpig historia.
Förutom att bilda sophögar när de kasseras så lämnar plagg ofta giftiga avtryck när de tillverkas. En vanlig t-tröja kräver till exempelfyra kilo kemikalier per kilo färdigt plagg. Det visar en studie från 2009 som Kemikalieinspektionen låtit konsultföretaget Swerea IVF göra. Vid färgning av kläder förbrukas såväl kemikalier som stora mängder vatten. En färgprocess av trikå- eller vävt material kan ta 6–8 timmar och innehålla 10–12 färgbad. Att färdigställa ett par jeans slukar 10000 liter vatten, från att bomullen plockas till färdigt blåtyg. Det menar Claes Hedström på Hedströms Garnfärgeri i Fritsla.
Men parallellt med den giftiga och sopiga utvecklingen skapas snällare alternativ. Den senaste satsningen stavas cradle to cradle, C2C eller vagga till vagga. Idén är att återvinning finns med hos designern redan vid ritbordet. Den svenska modedesignern Matilda Wendelboe har ritat världens första klädlinje tillverkad i certifierade cradle to cradle-material, bland annat komposterbar ull från det amerikanska ullväveriet Pendleton. Plaggen går antingen att kompostera eller att återvinna. Ullkappor i ekologiskt material och färger kan komposteras och klänningar gjorda i tyger med olja som bas kan smältas ner och bli nytt tyg. Med en sådan designprocess sparas inte bara på det svarta guldet, utan någons modeskräp blir en annan persons shoppingglädje.
Ofta får designern frågan om plaggen i komposterbar ull förmultnar i garderoben.
–De ruttnar inte i byrålådan, det är inte det som händer. En kompost kräver ju en viss fuktighet och viss värme, säger Matilda Wendelboe som nyligen visade på Cradle-to-cradlefestivalen i Berlin.
De enda materialen som Matilda Wendelboe inte fick tag i var cradle to cradle-certifierade knappar. Istället har hon använt sig av knytlösningar i kollektionen. I höst erbjuds kunder som köpt komposterbara ullplagg men saknar kompost att återlämna plagget i butiken. Belöningen blir symbolisk: en påse matjord.
Designkonceptet är baserat på ett kretslopptänkande som skapats av en tysk kemist, Michael Braungart, och en amerikansk arkitekt, William McDonough. De bygger nu hus som genererar mer energi än de förbrukar och har i sin tur inspirerat varumärken som Ford att göra en bil och Nike att göra en skokollektion i enlighet med designsystemets finstilta kravlista – den första kom 1995. Skönhetsmärken som Kiehl’s och Aveda tillhör dem som har certifierade produkter i sina linjer, men bland modemärkena jobbar många i det tysta – tills nu. I mars gick lyxmodekonglomeratet PPR, som äger bland annat Stella McCartney, Gucci och Yves Saint Laurent, ut med nyheten att de ska börja utforma design och tillverkning enligt C2C.
Det är inga blygsamma mål som ställs för en certifiering. Alla produkter ska flöda i naturliga kretslopp och inte bara ges konstgjord andning genom återvinning i några få steg. Systemet är indelat i en biologisk del (exempelvis ekologisk bomull, komposterbar ull) dels en teknisk del (till exempel polyester eller nylon) och målet är att använda ämnen som har en positiv miljöpåverkan istället för negativ eller ”mindre negativ”. Och att designen bidrar så att materialen kan återvinnas – i all framtid. Det svenska barnmodemärket Bonkeli design lanserade ifjol världens första barnlinje i C2C-certifierad bomull, färgad och beredd med komposterbara kemikalier. Som litet företag har de fått hjälp av nätverket Cradle Net och företaget Vagga till vagga i sin tillverkning och övergång till designsystemet.
–Att hitta material som passar i den tekniska eller biologiska cykeln är den svåra biten, sen kommer de andra delarna som rätt sytråd och färger som fungerar tillsammans och i symaskinerna. Energin för tillverkningen och transporterna mellan de olika leden är den del som har en bit kvar innan den är helt C2C, säger en av grundarna Jeppe Larsen.
Efter Stefan Jarls domedagsberättelse Underkastelsen, om kemikaliers inverkan på våra kroppar, som visades på SVT nyligen menar Matilda Wendelboe att C2C visar att det finns lösningar.
