Dirigenten Jonas Dominique kämpar för att få alla sångare, med sina olika tekniker och stilar, att bilda en enhetlig kör.
Foto: dan hansson
Det vilar något av vacker utopi över tanken bakom Vox pacis (Fredens röst), men att bevista en repetition ger känslan av att detta faktiskt är möjligt. Sången ekar mäktigt under Skeppsholmskyrkans valv. På bänkarna sitter svenskar, greker, ester, israeler, georgier och några rödklädda tibetanska munkar med notblad i händerna. En ung man lutar trött huvudet mot bänken.
–I want much of text, hojtar dirigenten Jonas Dominique som nästan tycks på väg att hoppa ur sitt skinn för att göra den nyskrivna fredskantatens ord rättvisa i en svårbemästrad akustik.
Att samla körer och solister från 15 länder med olika rötter i kristen, muslimsk, judisk, buddistisk och hinduistisk tradition samt samisk jojk och sufisk ökensång, låter snudd på dåraktigt. Dessutom bor och arbetar alla tillsammans på Skeppsholmen.
–Jo, jag har undrat vad jag ställt till med, skojar Gunillla Nordlund, regissör och konstnärlig ledare.
Projektet har kantats av dramatik. De tibetanska exilmunkarna fick omdirigeras i luften eftersom Finland inte tillåter dem att passera. Likaså är det ännu osäkert om den palestinska kören från Gaza kan ta sig hit.
–Svenska migrationsverket har gett visum och arbetstillstånd, men egyptierna släpper inte förbi dem. Vi mejlar varje dag och trycker på via Svenska Institutet och ambassaderna, suckar Gunilla Nordlund, som när SvD möter henne väntar anslutande kopter från Egypten.
Föreningen Vox pacis bildades förra året för att bedriva ekumeniskt arbete för fred, interkulturell dialog och musikaliskt nyskapande. Redan har en rad välbesökta konserter getts i Sofia kyrka och på museer.
–Det här är inte ett religiöst projekt utan snarare en undersökning av det djupa kulturarv som varje medverkande står för. Det handlar om attitydförändring, vi måste sluta fixera oss vid olikheter och motsättningar. Nu är det hög tid att undersöka vad som förenar oss, säger Gunilla Nordlund.
Det var när hon såg vilka destruktiva krafter Muhammedkarikatyrerna satte igång som idén tog fart. Konserten är uppdelad i två delar. Först uppträder de olika körerna med egna religiösa hymner till dans av Virpi Pahkinen, tibetanska maskdansare och dervisher. I den andra delen enas alla i en nyskriven fredskantat, Challenge to humanity.
För texten svarar SvD-medarbetaren, orientalisten och författaren Sigrid Kahle, som vid 80 års ålder debuterar som librettist. Hon har sökt sig bortom dagspolitiken, till religionernas urkunder där en gemensam nämnare är självkännedom. Förändringen måste börja med att man förändrar sig själv.
–Också kulturen måste förändras. Vår västerländska dramaturgi bygger på konflikter. Sigrids text bygger på olika röster. De som förfäktar öga för öga ställs mot de upplysta, som Dalai Lama och Nelson Mandela, berättar Gunilla Nordlund.
Själv har hon som regissör verkat i bland annat Indien och håller på med en dokumentär om den tibetanska exiloperan i Dharamsala i norra Indien, varifrån nio artister medverkar i Vox pacis. Dalai Lama grundade operan när han var 24 år och är alltjämt dess beskyddare. Han har sänt Vox pacis sina lyckönskningar.
Musiken till kantaten är komponerad av Ylva Q Arkvik, känd bland annat från Radiosymfonikerna. Utmaningen har varit att väva samman de olika traditionerna utan att någon dominerar över den andra.
–Det är ju först när man får utveckla och känna stolthet över sitt eget kulturella uttryck som man kan möta andra, konstaterar Gunilla Nordlund.
Det ostadiga augustivädret har gjort att planerna på utomhuskonserter är ändrade. Förhandlingar pågår med Orionteatern. De två sista konserterna blir i Blå hallen i Stadshuset.
Premiärdagen den 19 augusti är symboliskt vald; den 19 augusti 1925 öppnade ärkebiskopen och fredspristagaren Nathan Söderblom det första stora ekumeniska mötet i Stockholm för den kristna världen i Europa. Vox pacis är en hommage till Söderblom.
Finansieringen har slukat mycket energi för initiativtagarna. En viktig bidragsgivare är Anna Lindh-stiftelsen i Alexandria som främjar interkulturell dialog och för första gången stöder ett svenskt projekt. Barbro Oshers Pro Suecia, Folke Bernadottes minnesfond, Sofia församling och Rikskonserter är andra stöttepelare.
Konserten kommer att spelas in av ett koptiskt tv-team från Kairo och Sverige Radio.
–Vox pacis kommer förstås inte att skapa fred över en natt. Det här är första steget i en process. Sången kommer att finnas kvar på mångas läppar, hoppas Gunilla Nordlund.










