När svenska filmsäsonger presenteras brukar den sneda könsfördelningen på regissörsstolarna komma upp till diskussion, men i år ser det något jämnare ut än vanligt. Fem av spelfilmerna är regisserade av kvinnor och tio av män.

En av dem som långfilmsdebuterar i år är Lisa Langseth, som har stor erfarenhet från teatern, men nu har gjort en film om en ung kvinna som inleder en relation med en gift och betydligt äldre dirigent (Samuel Fröhler).

– Jag visste inget om filmbranschen när jag började och det var nog bra. Efteråt har jag insett att det var ett kamikazeprojekt och jag fick jobba i fyra år för att få det att hända. Hade jag vetat det skulle jag nog inte ha börjat, säger Lisa Langseth, som fick hantera 500 statister samt hela Göteborgssymfonikerna vid inspelningen.

Manuset bakom Till det som är vackert utgår från en monolog hon skrev för tio år sedan om en ung kvinna, Katarina.

– I teatervärlden hade jag mött unga tjejer som inledde relationer med äldre geniförklarade män. Tjejerna sågs alltid som puckade och lättlurade. Mitt jobb blev att sätta en sådan tjej i centrum och berätta hur hon upplever det, säger Lisa Langseth, som samtidigt påpekar att tjejen i filmen går betydligt längre i alla bemärkelser än dem hon mött i verkligheten.

Katarina spelas av Alicia Vikander, som även hon långfilmsdebuterar med Till det som är vackert.

– Det var tufft och jag var rädd många gånger, men allt växte fram så naturligt, säger hon.

Två skådespelare som dyker upp dubbelt på bio i höst är Josefin Ljungman och Bill Skarsgård. Josefin Ljungman, hyllad för sina rollprestationer på Stadsteatern, förför en präst i skräckfilmen Psalm 21, och är huvudpersonens (Bill Skarsgårds) första kärlek 70-talsdramat Himlen är oskyldigt blå.

– Psalm 21 var en nästan skräckartad upplevelse att spela in. Vi hängde i en stuga på landet i december. Det luktade bajs, ibland hade vi ingen mat och vi hade lera upp hit, säger Josefin Ljungman och pekar en bra bit upp på vaden.

Projektet hade en minimal budget och skådespelarna ställde upp i princip utan ersättning.

– Det var klaustrofobiskt, men samtidigt väldigt trevligt. Vi var ett fint gäng med stor lust och ett gemensamt mål, säger Josefin Ljungman.

Mer bekvämt fick hon det när hon kom till inspelningen av Himlen är oskyldigt blå, regisserad av Hannes Holm. Den tidstrogna 70-talsskildringen bygger på den sanna historien om Sandhamnsligan. Filmens huvudperson är den 17-årige Martin, som får jobb på en exklusiv restaurang i Sandhamn, men hamnar mitt i en narkotikahärva. Martin spelas av Bill Skarsgård, född 1990 och näst yngst av Stellan Skarsgårds söner.

– Det var kul att göra en epokfilm och att få ta del av ett årtionde som jag inte har fått uppleva. Men man fick tänka på vilka ord man valde. Det finns ju en massa saker man inte sa på 70-talet, berättar Bill Skarsgård som själv råkade undslippa sig ordet ”chilla” under en tagning, men anakronismen klipptes bort.

Sin andra huvudroll i höst gör han i filmen I rymden finns inga känslor, där han spelar en kille med Aspergers syndrom. I och med att Bill Skarsgård gör sina första stora filmroller får han lära sig hantera att bli jämförd med sin far och sina bröder.

– Jag har väl en annan press på mig och andra fördomar att bemöta, men jag måste välja att strunta i det och bara göra det jag gillar. Det ska bli skönt att få bevisa att jag kan det här.