I likhet med texterna från Orsa i Dalarna och Lillhärdal i Härjedalen uppvisar denna text fler exempel på dativböjning av substantiv och pronomen.
Maskulina substantiv i bestämd form singularis dativ:
ta den bjänna "utav den björnen".
allihop heri bya "allihop här i byn".
hepå häbbärsjälla "här på härbärgshjällen (härbresloftet)".
Neutrala substantiv i bestämd form singularis dativ:
âta (äta) ta tjåttan dânn (dann) "äta utav det där köttet".
Har du fordd ammâ (ammä) gôuptjåttan dânn (dann) "Har du fordat av med göpköttet därna (haft bort det där loköttet)".
Substantiv i bestämd form pluralis dativ:
je kaste ut-e at hunnåm "jag kastade ut det åt hundarna".
Personliga pronomen i dativ:
få ont ta din "få ont utav det".
jool (jool) spittjetjåtte ta-n "gjorde spickekött(et) av henne (dvs sidan av lodjuret)".
Demonstrativa pronomen i dativ:
mâ (ma) tog å koke ta de dânnan (dannan) "vi tog och kokade utav det där".
Ett annat ålderdomligt drag i denna dialekt är att gamla diftonger liksom bl a i gotländska mål har bevarats. Det gäller de tre urnordiska diftongerna au, öy och ai (ei), som redan under 900- och 1000-talen drogs ihop till enkla vokaler, först i danskan och sedan i svenskan, och gav till resultat ö (av au och öy) och e (av ai). Förutom i vissa svenska dialekter finns ännu de ursprungliga diftongerna kvar i isländska och i nynorskan.
Några exempel ur vår inspelning:
gôupa (göupa) "göpa (lo)" på nynorska heter det gaupe skôu "sköt"; heim "hem", feit "fet", veit "vet".
Slutligen må nämnas bortfallet av ändelsevokalen i ursprungligen långstaviga ord, som då ersätts av en "fördubbling" av vokalen i ordets stam, s k cirkumflex accent.
Exempel:
snood "snodde (dvs flådde)",
gryyt "gryta",
jiist "gästa" (dvs bli trakterad)",
sii "sida",
bruuk "bruka(r)",
boortt "borta".
I ursprungligen kortstaviga ord behålles däremot ändelsevokalen: smaka (smaka) "smaka", âta (äta) "äta", jâra (jära) "göra", spara "spara". Denna skillnad i utvecklingen av ursprungligen långstaviga och kortstaviga ord brukar kallas vokalbalans, och den är utmärkande för dialekterna i västra och norra Dalarna, Härjedalen, Medelpad och Jämtland och vidare norrut i övre Norrland.
