Italiens dåvarande premiärminister Silvio Berlusconi väckte internationell vrede när han bjöd ut delar av det italienska kulturarvet till försäljning.

I Sverige har frågan om vilka byggnadsminnen som staten kan göra sig av med stötts och blötts en längre tid. I januari tillsatte regeringen en ny utredning som leds av forna riksantikvarien Inger Liliequist. Med avstamp i tidigare kartläggningar är syftet att komma med ett slutgiltigt förslag på vad staten kan sälja och inte.

–Det är ekonomiska aspekter i grund och botten som ligger bakom varför man behöver göra en översyn. I dagsläget räcker inte pengarna och då behöver man göra ett ställningstagande kring vad som är mest viktigt att staten själv förvaltar av det som är kulturhistoriskt skyddat, säger Joakim Jägare, handläggare på socialdepartementet med ansvar för fastighetsförvaltning.

2009 överlämnade Statens fastighetsverk (SFV) den så kallade Kulturfastighetsutredningen till regeringen. Där kartlades beståndet av byggnadsminnen och en lista på tänkbara försäljningsobjekt presenterades, t ex Dalarö Skans som den här artikelns bild visar.

Enligt rapporten från 2009 skulle det vara möjligt för staten att göra sig av med cirka åtta procent (299 av totalt 3691 byggnader) av de byggnadsminnen som förvaltas av SFV, Fortifikationsverket, Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket eller Trafikverket. Dessa ansågs inte uppfylla kriterierna för att ingå i statens kulturhistoriska fastighetsportfölj.

Om den nya utredningen mynnar ut i samma lista när den presenteras i december kan Inger Liliequist inte svara på:

–Vi har inte kommit så långt ännu. Vi rannsakar hela tiden. Det måste vara bra motiv för den lista som läggs fram och bra genomgångar så att det verkligen håller, säger hon.

SFV gjorde sitt urval baserat på den så kallade berättelsemodellen, där det kulturhistoriska värdet hos olika byggnader prövas mot hur viktiga de är för att berätta landets historia. Den nya utredningen lutar sig delvis mot samma modell. Inger Liliequist berättar att hon får samtal från oroliga som fruktar att de ska hamna på ”till salu-listan”.

–Ja, det är många som ringer och frågar ”är jag med på listan eller inte?”. Eftersom det har varit så många turer är det ju många som känner till det och är berörda, säger hon.

De byggnader som hamnar på säljlistan ska värderas med syftet att säljas enligt marknadsmässiga villkor. Regeringsdirektivet slår fast att det är bråttom: ”Det är angeläget att staten så snart som möjligt avvecklar ägandet av kulturhistoriska fastigheter som staten inte av kulturhistoriska eller andra skäl bör behålla”.

Joakim Jägare på socialdepartementet säger att det primära målet är att minska statens underhållskostnader, inte att tjäna pengar på försäljningarna. Tanken är att säljprocessen ska vara i gång i januari 2014. Eftersom det handlar om byggnadsminnen måste eventuella köpare följa de särskilda skyddsregler som finns.

–I ett säljperspektiv är det begränsande, men i ett kulturhistoriskt perspektiv är det ett skydd, säger Joakim Jägare.

Inger Liliequist ser utredningen som en möjlighet att få till stånd en bra diskussion, inte bara presentera en lista över vad som bör och inte bör ingå i statens kulturhistoriska fastighetsportfölj. Någon anledning till oro ser hon inte.

–Snarare tvärtom. Vi ska hitta bra argument för att staten ska tycka att det är angeläget att ta hand om sitt kulturarv, så att vi får en bra förvaltning och en fast struktur kring statens fastighetspolitik, säger hon.

LÄS OCKSÅ: Mängder av fyrar hamnar på säljlistan