En kartong på två ben vandrar runt och trillar omkull i källaren på Weld, till barnens förtjusning. Att med enkla medel skapa levande figurer av ”döda” ting är ett vanligt grepp inom dockteatern. Även konstnärer som Picasso lekte med former och gjorde ett tjurhuvud av ett cykelstyre. På Weld förvandlas istället en cykelsadel till get (eller lama) med hjälp av två stora ögon i papp.
När dansarduon Adele Essle Zeiss och Josefine Löfblad tillsammans med konstnären Ingela Nilsson skapar Något, för barn 2–5 år, är de väl förankrade i en tradition som tycks ha oändliga möjligheter. Här utforskas hur former får liv och känslor och hur kroppar blir till rörliga former.
En kartong förses med expanderande röd ballong och blir clown. Ur dess runda ögonhålor sticker sedan två huvuden upp och leker tittut med en gäckande grön boll. Bollen växer till ett stort klot på ben. Det är allålderskul, inte minst genom fyndigt musikval.
Den knappt halvtimmeslånga småfinurliga föreställningen är också ett glädjande bevis för att dansvärlden alltmer får upp ögonen för den allra yngsta publiken – vilket teatern i Sverige har varit föregångare för. Även bebisar tas ju på allvar som publik.
I Stockholm har strävsamma Zebradans, numera med permanent scen på Södermalm, under tio år långsamt arbetat upp en repertoar för små och stora barn. Men annars är det fortfarande märkligt glest med professionell dans för barnpublik trots att dansen som konstart med sina vida associationsbanor borde locka både publik och kreatörer.
Därför är det spännande att plattformen Weld i Vasastan, känd för att ge plats för korsbefruktningar av genrer och konstnärer som tänjer sina uttryck, har inlett en satsning på produktioner för barn: Kids @ Weld. Något, som efter spelningen i Stockholm ska fortsätta till Bror Hjorths hus i Uppsala (17–19/10) och därefter turnera, är den tredje barnproduktionen.
Och visst får man lust att, tillbaka på kontoret, skapa sin egen melankoliska elefant med snabel av papprör. Det bådar gott för kidsen och deras vuxna följeslagare.
Koreografi: Adele Essle Zeiss & Josefine Löfblad. Scenbild: Ingela Nilsson.
Spelas lördag 4/9 kl13 och 15.
