Sixto Diaz Rodriguez föddes den 10 juli 1942 i Detroit. 1970 släppte han sitt debutalbum Cold fact och ett år senare kom skivan Coming from reality. Den stora succén uteblev och i mitten av 70-talet blev Rodriguez av med sitt skivkontrakt. Han sålde inte tillräckligt med skivor; blev ingen Bob Dylan. Rodriguez bestämde sig för att byta bana. Han försökte sig på en politisk karriär, men misslyckades. Istället började han plugga filosofi och tog jobb på en bensinstation innan han hamnade i byggbranschen.

Samtidigt som Rodriguez levde sitt liv i Detroit växte historierna om honom på andra sidan jorden. Parallellt med att Rodriguez rev hus i Michiganområdet var han en mytomspunnen superidol i Sydafrika, dit hans musik hade letat sig utan hans vetskap. Det sades att Rodriguez var inlåst på mentalsjukhus, att han satt fängslad efter att ha mördat sin älskarinna och att han dött av en överdos heroin. Det mest populära ryktet var att Rodriguez begått självmord på scen genom att hälla bensin på sin kropp och sedan tända på. Ingen visste vart han hade tagit vägen.

En dag för fjorton år sedan hittade en av hans döttrar plötsligt en hemsida som var tillägnad hennes pappa. En för Rodriguez okänd karriär börjar nystas upp. Publiken i Sydafrika, som vårdat Rodriguez som en folkrockhjälte och vars texter skrämt slag på apartheidregimen, fick beskedet att han var vid liv. De som såg Rodriguez under hans sex utsålda spelningar i Sydafrika samma år liknade det vid att få se Elvis stå på scen igen.

I dokumentären Searching for sugar man lägger den svenske kulturjournalisten Malik Bendjelloul pusslet om Rodriguez. Filmen var öppningsfilm i dokumentärdelen på filmfestivalen i Sundance tidigare i år och får svensk premiär den 24 augusti. I Londons tunnelbana hänger just nu affischer som gör reklam för Searching for sugar man, och Bendjelloul reser världen över med sin film.

Det är en guldhistoria som han har hittat. För rockkulturen inte bara gillar myter, den bygger sin existens på dem. Det är drömmar som skapas och krossas. Searching for sugar man är också en historia om en man som ges en andra chans.

Precis som Roky Erickson, som tillbringat år på mentalsjukhus, fick en ny karriär efter You’re gonna miss me, den lysande dokumentärfilmen om honom som släpptes 2005, kommer Searching for sugar man att presentera Rodriguez för en ny publik. Det är berättelsen om en man som varje dag gått till sitt jobb som byggare, omedveten om att han är en idol någon annanstans. Han är rockstjärnan som inte visste att han var en rockstjärna, en folksångare som fick en apartheidregim att rispa de spår på hans vinylskivor som ansågs alltför farliga. Av de Rodriguez-skivor som sålts i Sydafrika har Rodriguez inte sett många kronor. Hans döttrar säger att hans liv ser ut på samma sätt som det alltid har gjort.

Ikväll när klockan slår midnatt spelar Rodriguez på Way out west i Göteborg. På scen står då inte bara en artist som inte släppt en skiva på fyrtio år, utan också ett levande bevis på filosofisk rättvisa. För den som inte jagar upprättelse kan det vara just det som väntar runt hörnet.