På senare år har det dykt upp allt fler porrfilmer som försöker skildra sex på ett annat sätt än den heteronormativa porrindustrin. 1980-talets feministiska ”för eller emot”-porrdebatt tycks långt borta när queeraktivister och tredje vågen-feminister gör porrfilm, performance och burlesk som strävar efter att inte vara kvinnoförtryckande och har en sexuell bredd. Samtidigt dyker explicit sex upp i independentfilmer som regissören John Cameron Mitchells kommande Short Bus, där människor av alla möjliga läggningar har sex i mycket grafiska scener.

En nystartad porrfilmsfestival i Berlin har som ambition att visa detta och mer. På programmet står allt från lesbiska kortfilmer, japansk cyberporr, dokumentärer, kommersiell bögporr, transgendersex till heteroporr med skateboardtjejer. Ett exempel är den danska dogmafilmen All about Anna, som skildrar sex och begär som en del av karaktärerna och försöker göra mer ”naturliga” sexscener genom att följa dogmareglerna.
Festivalen – som kickade igång i torsdags, efter en vecka av retrospektiv, porrkaraoke, utställningar och ett post-porn-symposium – heter kort och gott Pornfilmfestival Berlin, utan prefix som ”alternativ” eller ”post”.
– Jag är trött på eufemismer som ”vuxen underhållning”, säger festivalgeneralen och bögporrfilmsproducenten Jürgen Brüning – mest känd för Bruce LaBruce-filmen The Raspberry Reich – när jag träffar honom på produktionsbolaget Wurstfilms kontor i Berlinstadsdelen Schöneberg.
– De snuskiga associationerna i namnet handlar om folks projektioner. Därför vill jag visa all form av film under titeln pornografi – och jag vill visa att kommersiell porrfilm också kan utmana klyschor och stereotyper.

Många skulle ändå kalla festivalen för postpornografisk och på symposiet dagarna innan diskuterade bland andra fotografen och filmaren Bruce LaBruce vad detta begrepp innebär. LaBruce lägger vikten vid ett feministiskt perspektiv som kritiserar stereotypa och objektifierande bilder, och vid porrskådespelarnas villkor.
– Det huvudsakliga problemet, är att det saknas moral i industrin, och moral är något som behövs i porr.
Begreppet post-porn innebär att filmerna är skapade ur ett medvetet perspektiv och att de möjliggör andra sexuella roller än de normativa, det blir en kvalitetsstämpel. Men Jürgen Brüning vill ändra på behovet av etiketter och i stället bredda vad den kommersiella porrindustrin kan vara. Han talar om hur filmer har blivit mindre stereotypa – ”det är inte bara fula män och blonda kvinnor med silikontuttar” – bland annat för att fler kvinnor sökt sig till industrin de senaste åren.
– Jag skulle vilja att porren visade en större variation: olika sorters människor och sexualitet. I dag kan två män i en strejt porrfilm inte ha sex med varandra utan att den måste klassificeras som bisexuell. En mer öppen porr kunde vända sig till fler.
– En bra konsekvens vore om mina sponsorer, det tyska porrfilmsbolaget Blue, snappade upp ett och annat, avslutar han och berättar hur folk reagerat negativt på de stereotypa annonser med nakna kvinnor och män som de tryckt i programmet.
– Och om de stora bolagen genom den här festivalen förstår att de måste utmana sina egna klichéer och att de då kan bredda sin publik – då har jag verkligen uppnått något.