"Jag har aldrig varit intresserad av att göra en allmän dokumentär om skolan", säger den franske regissören Laurent Cantet, som planerar att använda sig av improvisation även i sin nästa film.
Foto: Lars Pehrson
Liksom Klass 9A består den parisiska åttan av en heterogen samling elever från alla världens hörn och med alla tänkbara bakgrunder. Läraren François Bégaudeau ser som sin uppgift att lära eleverna behärska och finna en gemenskap i det franska språket.
Det speciella med Cantets film är att alla spelar sig själva, både läraren och eleverna.
Mellan väggarna vann Guldpalmen i Cannes i maj i år. Det var första gången en fransk film vann på 21 år. Förra gången var Maurice Pialat med Sous le soleil de Satan.
Den 47-årige Laurent Cantet långfilmsdebuterade så sent som 1997 och har långsamt erövrat sin position som en av de mest intressanta franska regissörerna. Hans förra film var Mot Södern med Charlotte Rampling som sexköpare på Haiti och som kom 2005. Den gjorde succé utomlands men inte Frankrike, där den var för kontroversiell.
Laurent Cantet tar god tid på sig med varje film. Mellan väggarna tog ett år av förberedelser, då eleverna och lärarna improviserade scener tre timmar i veckan. Idén till filmen föddes när Cantet träffade Bégaudeau under en av hans uppläsningar av sin bok om skolan.
–Jag hade funderat på ämnet skolan länge. Jag hade mina egna minnen från skolan och mina barns berättelser från sin skola, men jag kände behov av att själv undersöka den värld som formar vår samhällssyn. François bok gav mig det material som jag behövde.
François Bégaudeau är en lärare med höga ambitioner, som kräver respekt och uppmärksamhet, men han är ändå från en annan värld och en annan tid än sina elever, som sätter honom på hårda prov.
–Det är viktigt att understryka att filmen inte är en dokumentär, sa Laurent Cantet, en allvarlig herre som ser betydligt äldre ut än han är, när han var i Sverige och presenterade sin film under Stockholms filmfestival i november.
–Även om den har formen av en dokumentär så är den en spelfilm som utgår från ett skrivet manus. Vi inredde en studio i François skola där vi kunde pröva olika situationer och experimentera oss fram med eleverna. Varje scen togs om flera gånger och filmades med tre olika kameror.
–Vi har också medvetet valt situationer som är dramatiska. Det är ingen vardag vi skildrar. Jag har aldrig varit intresserad av att göra en allmän dokumentär om skolan utan just velat lyfta fram konflikterna.
Filmen har blivit en stor publik- och kritikersuccé i Frankrike.
Har den också påverkat fransk debatt om skolan?
–Debatten om skolan har pågått intensivt i åratal. Men filmen har kanske fått den att ändra inriktning. Det är nog första gången som man har följt en klass på det här sättet, verkligen kommit innanför väggarna. Skolan är ju en så stängd och hemlig miljö. Man vet inte riktigt vad som händer där.
Hur har det gått för eleverna?
–Det har gått bra för allihop. Alla går på gymnasiet eller på yrkesutbildningar. Att få åka till Cannes med filmen var naturligtvis en fantastisk upplevelse. Många drömmer nog om att spela in fler filmer efter det. Men det är knappast möjligt.
Alla har naturligtvis inte varit nöjda. En del lärare har blivit sårade av hur de framställts, fast det är en spelfilm. Men målsättningen var inte att visa upp den ideale läraren utan att visa en person som är mänsklig, som gör misstag som alla andra.
–Skolan är ju en motsägelsefull och sammansatt plats, säger Laurent Cantet.
Efter Mellan väggarna kommer Laurent Cantet att göra något helt annat, säger han. Däremot tror han att han kommer att använda sig av metoden med improvisationer igen.
