Betyg: 4 av 6

Victoria är 17 år och får inte gå ner för trappan utan att hålla någon i handen. Nej, det handlar inte om modern curlingproblematik, utan om flickan som skulle bli Storbritanniens drottning i 63 år (1837–1901).

Som den enda tronarvingen i sin generation är hon ovärderlig, och potentiellt offer för andra människors maktbegär. Hennes mamma vill härska genom sin dotter, och bevakar henne som en hök. Alltså: handhållning i trappan. Men 18-årsdagen närmar sig och Victoria har fått nog av att vara en marionett.

Detta dramatiska tonårsuppror står i centrum för Young Victoria, en film som borde sätta spiken i kistan för den gamla klyschan ”alla föräldrar vet vad som är bäst för sina barn”. I stället hittar Victoria tryggheten i ett annat hunsat barn: den tyske prinsen Albert som blir hennes make, i ett av historiens få verkligt lyckliga kungliga äktenskap.

Formmässigt är det en traditionell kostymfilm. Men skådespeleriet är ljuvligt, Emily Blunts både tafatta och knivskarpa Victoria, Jim Broadbents melodramatiska gammelkung och Rupert Friends försagda och stundtals lite löjliga Albert, som till sist tillåts bli vuxen – precis som Victoria.