Betyg: 3 av 6

Det är svart och vi hör hur någon vaknar till och drabbas av panik. Denna någon är instängd i ett trångt utrymme, han lyckas hitta sin tändare och mobiltelefon och ser sig omkring. När mannen som uppenbarligen får en kraftig stressreaktion lyckas ringa det amerikanska nödnumret 911 får vi veta att han heter Paul Conroy, är kontrakterad lastbilschaufför på civilt uppdrag i Irak, och att hans konvoj har blivit beskjuten. Nu har någon lagt honom i en träkista och grävt ner den.

Det är klart att paniken smittar lite grand. Herregud, syret tar ju slut snart. Paul hyperventilerar och ringer och ringer, han blir ständigt vidarekopplad och inser snart att det viktigaste för hans överordnade och hela jäkla USA är att hans situation inte får för mycket medieutrymme. Hans kidnappare, som han också har telefonkontakt med, vill ha ”fem miljoner pengar” för att släppa honom. Men Paul är ju bara en vanlig jobbare från Michigan, den lilla människan som bara är där för att tjäna ihop pengar åt sin familj, snyft snyft.

Tydliga begränsningar kan i rätt händer vara en nyckel till bra kreativa lösningar, och visst är det en smart idé att göra en thriller inifrån en låda med bara en skådespelare i bild, ljussatt med befintligt tändar- och ficklampeljus. Ur en annan aspekt är samma begränsningar förstås just begränsande. Allt hänger på om killen klarar sig. Och det står ju liksom redan på Wikipedia.

Medv: Ryan Reynolds.