Betyg: 3 av 6

Amerikansk high school, det eviga statusspelet och frågan om vem som ska bli ens dejt på avslutningsbalen, det är dels en egen och till synes outslitlig filmgenre i olika varianter, från laddat tonårsdrama till grovkornig komedi, dels en problematik som ständigt integreras i andra genrer.

Det gäller inte minst animerat för de yngsta: jag själv och mina småungar har, till exempel, vår egen komedirutin som bygger på Disneys Lilla kycklingen och gymnastikläraren som delar upp klassen i två lag, de populära mot de icke-populära.

Det är i denna miljö som amerikanen genomgår den rituella passagen till vuxenlivet; många blickar tillbaka med fasa. Så också den unge polisen Schmidt (Jonah Hill) i 21 Jump Street. Inledningsvis patrullerar han i parken per cykel med kollegan Jenko (Tatum Channing), men för att utreda droghantering på en skola skickas de bägge tillbaka till skolan. De ska luska under täckmantel som elever. Och Schmidt är livrädd för att det ska bli lika läskigt som förra gången

Filmen bygger på och skojar med en tv-serie med samma namn från sent 1980-tal, en ung Johnny Depps språngbräda till ära och berömmelse. Och minsann: herr Depp gör ett kort, oannonserat gästframträdande.

Manus leker listigt med temat maskspel och lånade identiteter, osäkerhet och tillhörighet: inte nog med att de bägge poliserna låtsas vara skolelever – de tvingas även byta roller med varandra efter ett missförstånd inne hos rektor. Schmidt, en hämmad knubbis med läshuvud, måste agera extrovert idrottsstjärna och göra sig populär bland de populära, medan Jenko, lika vältränad som djupt okunnig i allt teoretiskt, får avancerad kemi och infiltrering av nördarna på sin lott.

Och till sin förskräckelse upptäcker de båda att allt har förändrats sedan deras egen skoltid: numera är det populärt med miljömedvetande och tolerans. Utan att på något sätt blixtra av exceptionell intelligens, präglas filmen av charm och värme.