I fiendens närhet med Benoît Magimel som den idealistiske löjtnanten Terrien och Albert Dupontel som den desillusionerade serganten Dougnac.
Foto: Noble entertainment
Betyg: 3 av 6
Irak är inte det nya Vietnam. Irak är det nya Algeriet. När boken A Savage War of Peace: Algeria 1954-1962 från 1977 återutgavs i fjol hade den i flera år varit en favorit hos amerikanska militärexperter som såg likheterna i två krig som gjorde allierade till fiender. I det nya förordet till boken tar författaren Alistair Horne upp punkter där de båda krigen korsas och avslutar med: ”Torture should never, never, never be resorted to by any Western society.”
Nu erkände inte fransmännen att ”oroligheterna i Algeriet” faktiskt var ett krig förrän 1997. Fram till dess var den franska militärens ingripande mot ”upprorsmakarna” ett mer eller mindre polisiärt ingrepp.
Det är där Florent Siris I fiendens närhet utspelar sig. Det är 1959 och ett förband jagar en FLN-ledare i en otillgänglig ökentrakt, där varje bybo ses som en potentiell fiende. Men namnet avser också den relativa närheten mellan de stridande: fransmännen ansåg att Algeriet var en del av landet, och algeriska soldater återfanns på båda sidor. Siris film vill följa i fotspåren på Infödd soldat (en film om nordafrikanska soldater i andra världskriget) och algerierna är ibland ärrade veteraner från franska armén, vilket förvirrar de vita soldaterna som inte litar på dem.
Vi får se skeendet genom ögonen på en nyanländ löjtnant (Magimel). När den intellektuelle medelklasskillen kommer till truppen går han igenom krigsfilmens vanliga stadier: från naiv och förstående – med stark avsky för tortyr – till förråad. När han återvänder till Frankrike kan han inte åka till sin familj utan går på bio där han tittar på lögnaktiga propagandafilmer om den franska kampanjen. Som motvikt finns en officer (Dupontel) som härdats i Indokina och mördar araber för skojs skull. Det är välspelat, och i teorin jättebra. Men i praktiken använder Siri komplikationerna till att göra en högst konventionell krigsfilm där han gottar sig i båda sidors brutala övervåld mot civila och lägger krut på snygga stridsscener med stora explosioner istället för den lovande personliga utvecklingen.






