Betyg: 5 av 6
Anthony Hopkins har lagt ut och fått en lite mysig gubbrondör. Men Hannibal the Cannibal är så hårt inpräntad i det kollektiva medvetandet att han bara behöver smajla och höja lite på ögonbrynet för att man ska börja darra som en pavlovsk hund. Lite klyschigt är det väl att låta Hopkins spela psyko, men han gör det verkligen med den äran. Och här har han också en motspelare som kan matcha honom: Ryan Gosling, oj oj oj.
Gosling visade nyligen i Half nelson vad han kan göra, bara genom sitt minspel. Man börjar tänka på storheter som Robert de Niro när man ser honom i den här rollen som statligt anställd distriktsåklagare. Willy Beachum är arbetargrabben som målmedvetet jobbat sig uppåt och nu, rekordung, fått en anställning på en kreddig advokatbyrå som sysslar med affärsjuridik. Han har bara ett mål kvar, som verkar kunna vara avklarat på en kaffekvart, medan han pratar i mobilen med sin nya inredare. En äldre man (Hopkins) har kallblodigt skjutit sin fru i hemmet och lämnat ifrån sig både ett erkännande och mordvapnet. När han kräver att få försvara sig själv i rätten verkar allt nästan löjligt enkelt, men skenet bedrar, när det visar sig att mordvapnet aldrig har avfyrats.
Bristande bevis, av Primal fear-regissören Gregory Hoblit, är kanske konventionell till formen men snygg, välgjord och kvalitativ ut i minsta biroll. Själva tematiken, att en uppkomling i en krissituation måste välja mellan att fortsätta klättra uppåt eller sätta sig ner och fundera på vad som egentligen är Den rätta grejen att göra, är inte heller ny. Trots det blir det här aldrig förutsägbart, bara nagelbitar-spännande till de sista sekunderna.
