Betyg: 4 av 6

Det är inte kul att vara människa i den här zoombie-skräckisen som blev en publiksuccé i hemlandet Spanien förra året. Det börjar oskyldigt med att en ung, glad tv-reporter och hennes fotograf ska göra ett nattligt reportage från en brandstation. De hoppas på ett larm så att inte inslaget ska bli alltför händelselöst. Man ska som bekant vara försiktig med vad man önskar sig.

Det är lätt att dra paralleller till The Blair witch project. Anslaget är dokumentärt, vi ser allt genom tv-kameran, som även här tillslut blir en sista länk till verkligheten att desperat klänga fast vid. För den utryckning som tv-teamet följer med på blir inte någon rutinmanöver. Mardrömmen börjar abrupt när den gamla kvinnan som man tror har låst in sig i sin lägenhet, visar sig vara hysterisk och kastar sig över en polis som kallats dit och biter honom i halsen. Tv-reporterns journalistiska autopilot kopplas trots den stigande paniken på, särskilt när smittskyddsmyndigheten utan förklaring blockerar alla utgångar från hyreshuset. Hon inser att det här kan bli hennes livs reportage och slåss för att kameran ska vara påslagen. Det är den också, tills allt som återstår är dödsångest.

Det är lite osannolikt att någon skulle fortsätta filma i den helvetiska situation som uppstår, och man blir lite mätt på den extremt skakiga kameran. Men man kan svälja det när det konsekventa formspråket verkligen höjer berättandet.