Ben och Chon är drogproducenter med en filosofi. Framför allt Ben. Han tror på högpotent marijuana, nöjda kunder, god karma, fred och kärlek. Han investerar tid och pengar i handfast bistånd till fattiga länder. Kompanjonen Chon, krigsveteran från Irak, stoppar för sin del gärna på sig något skarpladdat för säkerhets skull. Det är en ond värld där ute.

Tillsammans med sin gemensamma älskling O (Ophelia), trasig och mycket blond rikemansdotter, lever de bägge ynglingarna ett polyamoröst och strandnära familjeliv i chickt bohemisk inredning. Det är den kaliforniska drömmen: sol, surf och sex. Harmoni och endräkt råder. Det är alldeles uppenbart ohållbart.

Det vet vi redan från början. Vi vet att en mexikansk kartell vill kapa åt sig en betydande del av de blomstrande affärerna, och att man inte accepterar ett nej eller ett kanske. Allvaret i denna anhållan understryks av ett mejlat videoklipp med mängdavrättning medelst motorsåg.

”Savages” är precis så brutal som man kan önska eller frukta, och kanske litet till, men inte i syfte att kittla. Nej, våldet är genuint obehagligt. Förråande, om man så vill. Ben tvingas överge sina vackra ideal och fläcka sina vita händer med blod.

I de illegala rikedomarnas kalla värld uppfattas mildhet alltid som svaghet, och det har man inte råd med. Oliver Stone har gjort en febrigt hårdkokt och ändamålsenlig thriller om samhörighet, förräderi och girighetens förblindelse.