Webb-tv
Mästerregissören Roman Polanski regisserar fyra av världens bästa skådespelare - Jodie Foster, Kate Winslet, Christoph Waltz och John C. Reilly - i en hyllad svart komedi.
Betyg: 5 av 6
78-årige Roman Polanski har inte gått i pension. Efter den lyckade thrillern The ghost writer från 2010 är han tillbaka i det mindre formatet med komedin Carnage.
Någon har sagt att Roman Polanski saknar en personlig stil. Det skulle inte finnas någon typisk Polanskifilm. Det ligger kanske något i det, om man med det menar att han byter genre. Thriller verkar ligga honom varmast om hjärtat, men plötsligt gör han en mycket personlig och gripande film som The pianist.
Nya filmen känns inte heller som någon typisk Polanskifilm, snarare som en fingerövning för att hålla hantverket levande. Framför allt visar den Roman Polanskis säkra blick för komik. Vampyrernas natt är fortfarande en av filmhistoriens roligaste filmer. Inte minst är Polanski själv en mycket rolig aktör.
Däremot kan man säga att Polanski är ojämn. Mediokra filmer blandas med mästerverk.
Det han konsekvent fortsatt att göra under alla år är amerikanska filmer inspelade i Europa, filmer på engelska med amerikanska eller brittiska skådespelare i rollerna, som Pirater med Walter Matthau, Frantic med Harrison Ford, Bitter moon med Hugh Grant, The ninth gate med Johnny Depp, The pianist med Adrian Brody och The ghost writer med Ewan McGregor. Så även i Carnage, som trots att den utspelar sig i New York naturligtvis inte är inspelad där, eftersom Polanski är bannlyst i USA.
Carnage är ett teaterstycke av Yasmina Reza, som skrivit flera underhållande pjäser, bland annat succén Art. Det är inte första gången Polanski gör film av teater. Han filmade även Ariel Dorfmans Döden och jungfrun om tortyr i ett sydamerikanskt land, en film som tyvärr blev ganska stillastående. Polanskis iscensättning av Carnage är däremot rolig och tempofylld och går snabbt. Vilket också är en förutsättning för att man inte ska känna sig instängd i ett stycke som utspelar sig inom fyra väggar.
Carnage handlar om när de allra bästa intentioner övergår i fullständig katastrof eller ”blodbad” som filmens titel lyder, ett verbalt sådant får man tillägga.
Vi befinner oss i Brooklyns chicare kvarter. Under en lek i parken har en pojke slagit till en annan pojke med en pinne så att hans framtänder skadats. Nu har förövarens och offrets föräldrar bestämt sig för att träffas och reda ut saken som förnuftiga människor. Men redan från början skaver det.
Penelope (Jodi Foster) och Michael (John C Reilly), offrets föräldrar, står något snäpp under förövarens föräldrar Nancy (Kate Winslet) och Alan (Christoph Waltz) på samhällsstegen. Det borde gå smidigt tycker alla, men de har underskattat situationen.
Carnage är inget djupsinnigt stycke, men väldigt god underhållning, där skådespelarna uppenbarligen har haft mycket roligt och låter publiken dela glädjen. Polerna utgörs av den politiskt korrekta läraren Penelope (Foster) och den nonchalante och av sin mobiltelefon upptagne advokaten Alan (Waltz), som under hela tiden avbryter diskussionen om parkincidenten med samtal om en process mot ett läkemedelsföretag.
Tolkningen av rätt och fel börjar väldigt återhållet och artigt, men ganska snart gör ett par ord ”rätt” misstolkade att temperaturen stiger och till slut brister alla fördämningar. Den utlösande faktorn blir en kaskadspya, strålande levererad av Kate Winslet på Jodi Fosters konstböcker. Ett par glas lugnande whisky gör inte saken bättre. Paren börjar gräla inbördes, männen gaddar ihop sig mot kvinnorna och tvärtom. Snart är alla i upplösning.
Så lätt kan civilisationens tunna fernissa spricka även i de mest bildade kretsar när den utsätts för lite tryck. Det är bara allt för igenkännbart.
