Konstnärskolonien på Skagen fortsätter att fascinera. 1987 kom Kjell Gredes ”Hip hip hurra!” med Stellan Skarsgård som det danska målargeniet Søren Krøyer, centrum bland Skagenmålarna. Titeln var hämtad från Krøyers livsbejakande målning av ett födelsedagsfirande med familj och konstnärskollegor i trädgården. (Bilden återkommer i Bille Augusts film.)

I Gredes film gjorde Stellan Skarsgård målaren till ett begåvat och skönhetstörstande barn, berusat av ljus och hav, som lekande lätt överför sina intryck till pannån. Hans framgång kröns med erövringen av målaren Marie Triepcke, ansedd som en av Europas vackraste kvinnor, men hennes otrohet förmörkar hans sinne och driver honom i döden. Idyllen från födelsedagsfesten krackelerar. Marie Krøyer är i Gredes film en vacker men känslokall isstod, som aldrig blir mer än en anonym biperson.

Den bilden stämmer föga med porträtten av henne, som visar en mjuk och inbjudande kvinna med löst uppsatt mörkt hår, intensiva blå ögon och sensuell mun. På ett porträtt ler hon varmt och humoristiskt. Det är den kvinnan den vackra och begåvade Birgitte Hjort Sørensen, känd som skjutjärnsjournalisten Katrine i danska ”Borgen”, har tagit som sin utgångspunkt för sin inkännande och sympatiska tolkning av Marie Krøyer. En kvinna mitt i livet.

För när Bille August nu återvänder till Skagenmålarna inspirerad av Anastassia Arnolds roman ”Balladen om Marie” blir Marie Krøyer huvudperson i ett triangeldrama mellan henne, hennes make och hennes andra make kompositören Hugo Alvén. Borta är de övriga målarna.

Krøyer i Søren Sætter-Lassens tolkning är inget lyckligt naturbarn utan en självmedveten och även självgod konstnär som lider av återkommande anfall av förföljelsemani och med jämna mellanrum tas in på mentalsjukhus. Sætter-Lassen gör humörkasten både komiska och otäcka. Maries drömmar om att själv få måla är något maken motarbetar. ”Du har det inte i dig” säger han och påstår att även om hon så arbetade till domedagen blir hon aldrig någon bra konstnär. Ändå kämpar Marie för att hålla ihop äktenskapet. Även här betonas Maries skönhet, men hon nöjer sig inte med att vara en troféhustru. Dessutom är hon en sexuell varelse. Maken har vissa problem med potensen, antyds det. Han är nästan 20 år äldre än sin fru.

Förhållandet har knakat i fogarna länge när Marie på en utställning möter den unge Hugo Alfvén. När Marie berättar för sin make att hon är förälskad är det han som föreslår ett ménage à trois på Skagen. Man får betänka att fria förbindelser eller öppna relationer inte var något ovanligt i konstnärskretsar. Alla tre har de bästa intentioner, men Søren står inte ut med den ”hurtige” svensken.

När Søren under ett av sina anfall förnedrar deras dotter Vibeke och sedan hotar att skjuta henne får Marie nog. Men skilsmässan blir ingen lätt affär. Eftersom Marie förlupit hemmet förlorar hon rätten till sin dotter. Det är inte till hennes fördel att hon dessutom väntar barn med sin älskare.

Sverrir Gudnason gör Hugo till en både oemotståndlig och opålitlig hjärtekrossare. Det är ett på alla händer välspelat familjedrama.

”Balladen om Marie Krøyer” är i Bille Augusts tappning historien om en kvinna som trotsar konventionerna i sitt sökande efter lycka och egen identitet. Nu slutar filmen i dur med Marie trotsigt på väg till ett nytt liv med en ny man och ett nytt barn. Fortsättningen blev inte så ljus. Hugo Alfvén visade sig vara en lika självupptagen konstnär och dominerande make som Søren Krøyer.

Marie blev en representant för de många konstnärshustrur, som själva var utbildade konstnärer men som lade sin karriär åt sidan för att stödja och inspirera sina konstnärliga män – som inte skulle ha varit lika framgångsrika utan sina makors stöd. För sent insåg dessa kvinnor vilket misstag de begått.

Tyvärr förminskar även Bille August Marie Krøyers eget arbete som målare, som framstår som just misslyckat i filmen. Efter hennes död har det blivit desto mer uppskattat. Hon slutade visserligen att måla, men hade stor framgång som inredare och hennes och Hugo Alfvéns gemensamma hem i Tällberg i Dalarna har blivit ett välbesökt museum.