Regissören Lee Daniels och Gabourey Sidibé som har huvudrollen i Precious. Filmen har premiär över hela landet 5 februari 2010.
Foto: Matt Sayes
Det är helt enkelt mycket som är osannolikt i Lee Daniels film om en illiterat och å det grövsta utnyttjad tonårsmor i Harlem. Från det att en film om ett liv i det amerikanska samhällets yttersta utkant fick självhjälpsdrottningen Oprah Winfrey att låna ut sitt namn som draghjälp vid marknadsföringen, till det att kända artister som Mariah Carey och Lenny Kravitz spelar social- och sjukhuspersonal medan huvudrollen görs av en före detta receptionist utan tidigare filmerfarenhet.
Ända sedan Precious gjorde succé på Sundancefestivalen om januari har det spekulerats om filmens Oscarspotential, i än högre grad efter övervägande positiva recensioner i samband med USA-premiären härom veckan.
–Oprah Winfreys namn öppnar dörren till en bred målgrupp, jag är henne djupt tacksam för det. Men tala inte om Oscar. Det gör mig rädd, säger Lee Daniels avvärjande under filmfestivalen i San Sebastian.
Lee Daniels och huvudrollsinnehavaren Gabourey Sidibé flyter båda, synbart euforiska, på den våg av entusiasm som möter deras film, kantad av utmärkelser under sin visningsturné på de bästa filmfestivalerna som Cannes och Toronto. I San Sebastian belönas den med stående ovationer, publikpriset och det spanska tv-bolagets, TVE:s, specialpris.
Den spontana värme som möter filmen från en berörd publik beror till en stor del att den 16-åriga hjältinnan Claireece, kallad Precious, mot alla odds lyfter sig själv ur misären. En kärna av typiskt amerikanskt positivt budskap i ett hölje av brutal socialrealism och gatusmart jargong?
–Jag vill att publiken ska känna att allt är möjligt. Att allt kan förändras. Att det finns hopp, säger Lee Daniels.
–Sedan kan ni ju tänka er hur svårt det är att skaffa fram pengar till en film med ett tema som Precious, ”Hej, jag gör en film om en överviktig svart tonårsmamma och hiv i gettot”, liksom. I mina möten med finansiärer pitchade jag den som en film om att övervinna oöverstigliga svårigheter.
Redan när performanceartisten och poeten Sapphires kortroman Push kom ut på 90-talet ville han göra en film av den. Det bör tilläggas att boken är betydligt mörkare än Daniels film.
–Jag sov med Push under min kudde. Den är så sann, säger regissören, som själv under sin uppväxt blev misshandlad av en våldsam far.
–Detsamma gäller Mo’Nique som spelar Precious mamma. Hon blev utnyttjad av en bror.
Men det är inget som Gabourey Sidibé har egna erfarenheter av, Precious liv är inte hennes.
–Min far är från Senegal, min mor från södra USA, jag har pojkvän och ett jobb. Det var ett helt vanligt liv, fram till nu. Jag gick till Lees audition för att jag fick ett tips av en kompis
Gabourey Sidibé är en stor, mycket stor kvinna, inget som ingår i en castingbyrås sortiment. Lee Daniels hittade henne bland hundratals sökande icke-proffs.
–Innan Precious hade jag svårt att se mig själv som något annat än receptionist. Nu har jag lärt mig att begåvning inte har med utseende att göra.
Säger Gabourey Sidibé, Oscarstippad debutant, vare sig hennes regissör vill prata om det eller ej.
Precious visas i dag kl 18 på Skandia, 20/11 kl 21 på Skandia och 24/11 kl 18.30 på Sture.






