Betyg: 5 av 6

Three Extremes fungerar som en uppföljare och utveckling av 2002 års liknande antologifilm Three. I den presenterades tre kusliga historier från tre asiatiska länder: Sydkorea, Thailand och Kina (Hong Kong). I den nya varianten har Thailand bytts ut mot Japan, och som titeln antyder har fokus förflyttats åt det extrema hållet.
I den första delen av Three Extremes, Dumplings från Hong Kong, försöker en skådespelerska (Bai Ling) övervinna sitt eget åldrande med hjälp av särskilda degknyten. Först försöker hon blunda för vad som är den aktiva ingrediensen, men nyfikenheten tar i sinom tid överhanden. Fruit Chan har skapat en grotesk och mörkt humoristisk satir, som går att läsa allegoriskt på flera nivåer. Fotografen Christopher Doyle, som gjort sig känd bland annat genom Wong Kar-Wais filmer, tar sammetslena och märkligt sköna bilder mitt i all flagnande misär.

Chan-Wook Park, känd för svensk biopublik genom den mästerliga Oldboy, har regisserat och skrivit extremfilm nummer två: Cut. Från första scenen står det klart att han är ute efter att överrumpla publiken. En vampyr pladdrar i telefon samtidigt som hon suger sin middag ur halsen på en djupfryst, kostymklädd herre som står mitt i hennes vardagsrum. Scenen visar sig vara från en filminspelning, och från denna scen fortsätter Cut att trassla in sig i fler självrefererande och metafilmiska skeenden. Park har uppenbarligen tagit fasta på det extrema, allt är vällustigt överdrivet: från det grymma, stympande våldet till den ibland rent larviga koreanska humorn. Cut känns inte helt tillfredsställande, men hela tiden utmanande.

Den avslutande berättelsen, Box, är en spökhistoria om ett tvillingpar med en tragedi i sitt förflutna. Precis som i Cut kan det vara svårt att hålla reda på vad som är inbillning och vad som är verklighet. Regissören Takashi Miike, ökänd både för sin enorma produktivitet och sin hejdlösa stil, presterar här en ovanligt nedtonad och vacker historia.